Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 2

ting göra till saken. Jag har hört allt fö mycket om Vescadron de la Reine-mere, för at I kunna uthärda ens tanken på en hustru frår I det hållet, vore hon än skönhetens drottning sjelf. Och min moder säger att Eustacie bestämdt förlorat all sin skönhet när hon växte upp — liksom den svartögda Susanna hos fiskarens; och jag har heller aldrig tyckt att hennes mörka hy och brinnande, svarta ögon, kunde jemföras med dig, Lucy. Jag skulle vara rätt nöjd med att aldrig återse henne mera; men, och här sänkte han rösten till en förtrolig hviskning; min fader, då han låg på sin dödsbädd, kallade mig till sig, och sade mig att han fruktade att mitt giftermål skulle blifva mig en orsak till sor ger och frestelser, och att jag hade frihet att handla deri efter mitt samvetes bud, när jag kunde döma i denna sak. Han sade också något om att giftermålskontraktet var en börda på hans själ, men jag vet ej hvad han menade. Emellertid bad han mig att jag skulle söka återse Eustacie, gifva henne hans egen psalmbok och säga henne, att han -hade alltid älskat henne och bedit för henne, som för en dotter; och dertill sade min fader, fortfor Berenger, helt upprörd af sina minnen, att om denna sak blefve mig till börda och sorg, skulle jag förlåta honom, såsom den der ännu inte hade lärt att en hel verld inte uppväger en enda själs frälsning. Ja, då måste du uppsöka henne, sade Lucy, och... Nåväl, hvad ville du säga mera, Lucy ? Jag tänkte bara,, sade Lucy och såg upp på honom, att hon skall blifva bra ledsen öfver att hon låtit dem skrifva det der brefvet. Berenger skrattade, smickrad af Lucys uppriktiga beundran, men var blygsam och