Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 2

samt, att när man en gång var gift, så kunde det aldrig göras om igen. Så sade också vår moster Cecily, men mylord bevisade henne ur lag och rätt, att ett EIVOR USE mellan omyndiga barn ingenting gällde,, sade Berenger. Och du skall således få se Paris och allt det präktiga, granna, som der finnes? frågade Philip. Jag trodde mylord aldrig skulle våga släppa dig ur ögonsigte. Mäster Adderley skall också följa med mig nu, sade Berenger, halft småleende; men det blir sällsynta ting att skåda vid detta kungliga bröllop, och kanske jag der skall bryta en lans till din ära, Lucy. Och tag hem en fransk solfjäder åt mig! ropade Bers. Och en punsdosa åt mig! tillade Annora. Och en fransk docka åt mig! sade Dolly. Och hvad skall Lucy ha? menade Bess. Det vet jag, svarade Annora. Perlbandet, som vår moder alltid talar om! Jag hörde henne säga att Lucy skulle bära det på sin bröllopsdag. Tyst! sade Lucy; sen I inte vår fader der borta på trappan? Han vinkar åt er. Barnen sprungo emot sir Marmaduke, och Berenger och Lucy blefvo allena. Inte ett ord för att önska mig lycklig resa, Lucy, nu då jag fått hvad jag så länge önskat ? sade Berenger. Ack jo, svarade Lucy, jag är mycket slad öfver att du skall få sammanvara med ulla dessa tappra franska adelsmän, om hvilka lu brukar tala. Ja, de skola alla vara vid hofvet, och den sode amiralen säges stå högt i gunst. Han kall säkert komma ihåg min fader. Och skall du se denna fröken? frågade 2 knappt hörbart. Eustacie? Troligen; men det skall ingen