Aftonbladet – 20 juli 1869, sida 2

den helige fadern öfverskred sin makt genon att lösa från eder och löften. Ni slår mig med mina egna vapen, hulde syster, svarade lord Walwyn småleende; mer kom ihåg att detta äktenskap ingicks mellar tvenne barn, alldeles okunniga om dess betydelse; och då de nu blifvit så olika uppfostrade, vore det visserligen bäst för dem att blifva fria från löften aflagda utan deras vilja och vetskap. Och dock, sade Cecily förvirrad, när jag såg min systerdotter bär vigas vid sir Marmaduke, var det inte med de orden: Hvad Gud har förenat, skola menniskor icke åtskilja ? Bevare oss Gud, moster! utbrast lord Thistlewood, ni ville väl inte att den stackars gossen skulle vara gift med en näsvis, ondsint, katolsk docka, uppfödd i detta orättfärdighetens näste, drottning Katrinas hof, dit min salige man, baronen, aldrig mer vågade föra mig, sedan han slog sig på religionen och hade fått höra att kung Anton kallade mig svanen från England. I detta ögonblick hördes ett gält skrik; halft skratt, halft gråt, genom det öppna fönstret, och lady Thistlewood sprang upp, utropande: Barnet kan ju dränka sig! Nyp dem 1 örat Berenger och tag dem genast med dig in. Berenger, som ännu icke fått yttra ett ord i denna för honom så vigtiga angelägenhet, sprang genast ut i salen och derifrån utföre en trappa som ledde ned i en fyrkantig, med murar omgifven liten gård; med ett par maskulina och feminina hafsgudomligheter, som stodo emot -muren och fingo passa in sina iskextremiteter i dess hörn, så godt de kunde. Den fyrkantiga trädgården innehöll en grön bollplats med en gräsmatta, som såg ut som let finaste sammet, och som på alla fyra sidorna -omgafs af en bred stenlagd gång,