detsamma. Bland de främste nämna vi vår Troili och dansken Geriner, båda utmärkta konstnärer, fast af helt olika skaplynne. Troilis porträtt af statsrådet Wm är ett ypperligt prof på denne konstnärs ädelt kraftiga uppfattning och fint utvecklade färgsinne. Hans utmärkta italienska studier framlysa här på det klaraste, utan att förbindra sjelfständighet i allt. Gertner åter är den fulländade realisten. Drag för drag, rynka för rynka, vi hade så när sagt hår för hår följer han sin förebild och lyckas genom denna otroliga sorgfällighet, parad med en klar om ock ej slående åskådning, på duken framtrolla en illusion, som skulle gränsa till det fulländade, om ej den stundom väl rödblåa färgen något störde densamma. Vi hänvisa i första rummet på baron Holstein-Carisius porträtt såsom i sitt slag det mest fulländade man kan få se: sjelfva skägget och håret är utfördt i sina finaste detaljer och gifva dock, liksom det ypperligt modellerade ansigtet, intet intryck af ängslighet eller stelhet, utan blott en känsla af fullaste naturlighet. Porträtten af Thorwaldsen och baron Blixen-Finecke (i hel figur) äro fulländade miniatyrbilder, i finhet täflande med det förnämsta som föregående Århundraden frambragt. Konstnärens Unga flicka, som tänker öfver hvad hon läst, synes oss deremot för blåaktigt kylig i färgen och för ängslig i utförandet för att framkalla ett odeladt bifall, om än det Jyckats honom att återge blickens egendomligt SVärmiska djup. N Ej långt under dessa sätta vi en tredje konstnär, som, fastän ung, lofvar att för nordens och särskildt Sverges konst blifva af en ej vanlig betydelse. Hr G. von Rosens båda porträtt af sin far, öfverste von Rosen, och sig sjelf röja tydligt historiemålaren genom det ovanligt stilfulla och originella i framställningen, som häntyder på sjelfständiga och omfattande studier. Öfverste Rosens bild, efter uppgift den första konstnären målat, är hållen i 1500-talets manår, men utmärker sig företrädesvis genom den ursprungliga kraft, hvarmed detta här tillämpats, samt den ovanliga bravuren i det rent tekniska. Likheten är dessotom träffande lika väl i detta porträtt som i En autograf, konstnärens sjelfporträtt, som genom den originella, ehuru något konstlade belyspingen och den kraftiga färgblandningen ovilkorligt slår hvarje åskådare. Penseln löper här bredare och säkrare än i den förra bilden, ett godt tecken för denne begåfvade konstnärs framåtskridande. Att hans porträttmålning för öfrigt endast är en förberedelse till större hvärf, derom vittna hans aqvareiler, till hvilka vi längre fram komma. En utmärkt aktningsvärd och angenäm målarinna eger Sverge i Amalia Lindegren, hvars älskliga bilder isynnerhet af fruntimmer tillhöra det bästa af hvad utställningen erbjuder. Porträttet af fru C. t. ex. strålar af den ädlaste och tillika den finaste qvinliga uppfattning, af en mild och dock ej sliskig kolorit samt en utmärkt omvårdnad i klädselns framställning, hvilken just gör konstnärinnan till fruntimmersmålarinna par preference. Ett par vackra genrer af samma hand visa, att hon ej heller glömt sin verksamhet på detta område. Fru Jerichaus bild af skalden Munch kan ställas vid sidan af den föregående konstnärinnans arbeten, om än färgen ej har fullt samma smekande lenhet som hos henne. Modelleringen är emellertid ypperlig, och uttrycket lefvande. At den norske historiemålaren Arbo visar utställningen ett karaktersfullt porträtt af aqvarellisten Berg, liksom hr Södermark lemnat ett lyckadt sådant af hr Hedlund, hvilket dock måhända lider af någon tyngd i färgen. I fröken Hilda Lindgren eger Göteborg en porträttmålarinna af ganska stor teknisk färdighet och med smakfull framställning, hvaremot frih. Leuhusens bilder ej röja mer än dilettantfärdighet. Fröken A. Rabe är deremot en omsorgsfull. och samvetsgrann målarinna, som med framgång sträfvar isynnerhet efter färgens utbildning. Dansken hr N. P. Holbech slutligen tillhör med sina biller af en negrinna med ett barn och af tvenne barn, den förgångna danska skolan, iksom hr Axel Helsted med sin svarta och vårda bild af prof. Stephens visar sig som ärjunge af den nuvarande, dock tillsvidare itan framstående skicklighet. FINT AND