Aftonbladet – 17 juli 1869, sida 3

Längre ned satt, litlig och pratsam, fager och fin, den sköna baronessan af Ribaumont, eller som hon numera kallades, fru Annora Thistlewood. Baronens helsa hade vid S:t Guentin fått en svår stöt och hårdt väder nonder färden öfver Kanalen, hade ådragit hofom en hiögintflammätion, hvarifrån han endast tillfrisknade så pass, att hans engelska vänner med största förundran kunde finna den fordom så glade och föga samvetsgranne fransmannen, oändligt mera sträng och -noggrann än de sjelfva. Han var aldrig mera i stånd att lemna sitt rum, sedan han väl kommit fram till Hurst Walwyn, och den köramande vårens kalla vindar kunde han ej uthärda, utan öfvergick till ett bättre land, ycklig i den tanken ätt han lemnade hustrn och son, om också ej ibland så stränga purilaner, som dem hän föredrog, åtminstone der, hvarest den rena läran utan fara kunde öppet bekännas. Sir Marmaduke Thistlewood den make åt hvilken Annora Walwyn varit bestämd innan baronen af Ribaumont kersade hennes väg, kade ungefär vid samma tid blifvit enkling. Han hade en son och en dotter, och så snart en passande sorgtid tilländalupit, blef Annora en vida lyckligare hustru än hon någonsin varit hvarken under baronens glåda eller allvarsanima tid. Tlennes son hade qvarstannat hos sin morfader, i hvars vård hans far anförtrott honom, och sålunda knappt flifvit skild från sin mor, då Combe Manos, der sir Marmaduke bodde, ei låg Taer än tre ag fen elska —12 svensk milj aflägset från Hurst Walwyn, och de båda familjerna nä stan dagligen hade beröring med hvarandra. ue Tiusuewooa, sir mMarmadukes dotter, hade hlifvit förd till Walwyn tör att vara någonting emellan kammarfröken och pupill hös de högförnäma fruntimren der, och hen