Aftonbladet – 17 juli 1869, sida 2

Tomtplanteringar är rubriken på ett kapitel i C. A. Agardhs statsekonomiska statistik. Sanningen af de deri uttalade åsigterna om behofvet och gagnet af trädplanteringar i städerna, till skydd mot eldsvådor, har i dessa dagar fått en så i ögonen fallande bekräftelse af erfarenheten, att vi anse oss böra här återgifva den snillrike författarens yttrande och rekommendera det till behjertande först och främst hos dem, som nu skola uppgöra förslag till ny reglering och byggnadsordning för det afbrända Gefle, och vidare för samtliga våra landsortsstäder, der något i denna väg kan åtgöras innan en hemsökelse sådan som den, hvilken nyss träffat Gefle, och som så nyligen drabbade Carlstad, erinrar om hvad man i detta hänseende försummat. Det förtjenar antecknas, att biskopsgården i Carlstad, der OC. A. Agardh i många år hade haft sitt hem, räddades undan den förstörelse, som öfvergick största delen af nämnde stad, just derigenom att den var omgifven af trädplanteringar, på samma sätt som nu några få hus stå qvar i det norra Gefle, vittnesbörd om huru ypperliga skyddsmurar trädplanteringar äro mot eldsvådors utbredning, Agarhs yttrande (3:dje delen, första häftet sid. 96—38) har följande lydelse: De, täta eldsvådorna, som inträffa i vårt land, medföra icke blott stora penniupförluster, utan förstöra äfven mycken skog. Det är märkvärdigt, att då man iufört åskledare för att freda för åskan, man icke påtänkt det enda medel man hat att afsöndra och freda hus för antändning vid yppade eldsvådor, nemligen att man planterar träd kring busen. Elden antänder icke lefvande löfträd jens om vintern, och om närliggande hus äro omgifha af sådana, kan elden ej hoppa öfver från det ena huset till det andra. På landet ligga husen på hvarje gård i öfra Sverge skilda från hvarandra. Indast i Skåne och Söder-Halland äro gårdarne kringbyggda för att fredas för stormarne. Befannes träd. planterade emellan de skilda byggnaderna, så skulle ej, som nu så ofta härader, hela gården och alla husen brinna ned, när ett af dem är antändt. I Sverge kan man räkna att uti dess trästäder yppa sig pr medium eldsvådor hvart 20:de år. Inträffar en sådan under sterk blåst, nedbrinna hela gator, okogstglom hela staden. Man erinre sig J önköring, Örebro och Wexiö. Detta skulle icke kunna ske om emellan hvarje hus om rad träd vore planterad. Detta fordrar visserligen mera Jordrymd; men dena som dertill behöfdes, vore icke illa använd, äfven utan afseende på dess ekyddande för antändning. När eldsvåda timat, sker vanligen ny tomtreglering; då bemödar man sig i alla fall att gifva tomterna större utrymme och bredare gator. Mon man bygger hus i hus, coh uppdrager på sin höjd en brandmurv emellan dem. Det vore lätt att, vid sådana tillfällen förordna att, emer.an alla nya hus som byggas, en rad träd j stället för brandmur borde uppdragas. En rad träd borde äfven finnas långsåt midt på gatan, som både kunde gifva skugga, förekomma fotvandrares nedkörande, och hindra eldens hoppande öfver gatan Framförallt borde försäkringsinrättningarne genom nedsatta ärsafgifter befordra sådana planteringar, Nyttan af träd i en stor stad är ofantlig, Man talar så mycket om sundhetspolis, och man förgäter det vigtigaste medlet till sundhetens bevarande, som är trädplanteringar. Hvilken skönhet skulle icke våra städer vinna genom sådana trädplanteringar. I Berlin flyr man till Unter den Linden, i Paris till Boulevarderna, i London till de trädbeväxta squares, i Hannover till åe talrika parkerna, men i svenska städerna finnes ingen skugga. Ma dessa anordningar bero till en betydlig del af lagstiftningen och myndigheterna, och kunna således äfven påtvingas. ojssslikinet nit e—