Aftonbladet – 16 juli 1869, sida 3

sorg att kunna resa genast efter det vi er hållit svaret, innan chevalierns rapport ka leda till nagot hinder eller förmå dem at qvarhålla Eustacie. Skall Eustacie följa med oss, min far? Visserligen. Ingenting är vigtigare än at hennes tro är densamma som vår! Men tyst pad och försigtighet, min son! Inte ett or till den lillet Och Landry, fader! Jag ville hellre at vi toge Landry med än Eustacie. Och Follet käre fader, tag Follet med! Efter det vigtiga förtroende baronen nys gitvit sin son, blef han verkligen förtörnac öfver den komparativa uppskattning af bu stru, fosterbroder och ridhäst, som tonfalle i sonens röst antydde, hvarföre han ick svarade ett ord på hans bön. Tystnader fortfor ända tills de kommo fram tiil slottet, i hvars port stod slöttsfrun, oroligt väntande. Ah, der är ni ändtligen, min dyre baron Jag har varit i förtviflan. Grefven och han: bror ha nyss varit här, för att bedja er följs dem och bjelpa till att skingra en för amling at desså Hackals hugenotter, som de ständigt förfölja, och de ville icke tillåta mig sända ut bud, för att uppsöka er. Jag tror sannerligen att de misstänkte, att ni inte var främmande för denna sak. Baronen svarade icke, utan satte sig ned med: ett utseende af trötthet och lidande samt frågade efter Eustacie. Den lilla hexan! utbrast hans gemål phon är borta; hennes far tog henne med SIig. Och då baroren härvid såg ytterst missnöjd ut, tillade hon att Eustacie hade, tvärt emot hennes förbud, uppläst juvelskåpet och jort åtskillig odygd, hvarföre hon tiil blifvit instängd fr ett mörkt rum; SÅ