komst, tog fadren honom vid handen och sade: Gode mäster Isak, låt mig föreställa för er min unge son, som på Guds makt har varit ett medel denna dag att rädda många trosbröders lif. Mäster Isak Gardon, en berömd predikant, såg vänligt ned på den ljuslockige gossen och sade: Gud välsigne dig, unge herre. Såsom du redan har varit ett utvaldt verktyg i Hans h för att rädda menvniskors lif,.så må du alltid härefter blifva en sanningens kämpe.n Nådige herre, sade Jacques till baronen, det torde vara nödvändigt att tänka på eder sjelf. Jag hör redan ljudet af hästtraf med vinden. . Och ni, gode lärare? sade baronen. Jag skall sörja för bonom, sade bonden och grep predikanten som ett slags honom sjelf tillhörig egendom. Det är bäst att en nådige herrn följer bäcken åt. Deruppe an han låta höken flyga upp, och det skall lättast afvända alla misstankar. Farväl då, sade baronen och tryckte predikantens hand, samt tillade nästan för sig sjelf: Tyvärr! jag är trött vid alldenna osäkerhet! och trött tycktes han verkligen också vara, ty då marken höjde sig så att strömnen soriande hoppade utför branterna, kunde nan icke hålla jemna steg med ridknekten, itan stannade ett par gånger för att hemta indan och tryckte handen hårdt mot sidan. Beranger hoppade ögonblickligen af hästen, rsäkrande Follet att han borde vara stolt ver sin nya ryttare, och utgöt sina egna sögt uppdrifna känslor i smekningar, slösade ä den lilla hästen, som modigt trafvade uppr branten. Gossen hade aldrig förr blifvit å lofordad. Han hyste den varmaste kärek för sin far; men baronen, ehuru alltid ättvis, var dock allvarlig och sträng i en rad, som till och med det sextunde århun