Aftonbladet – 14 juli 1869, sida 3

Hon skakade på sitt vackra hufvud och åtsade se ond ut. Var det Diane? Jag vill veta det. Har du sagt något till Diane? I stället för att svara, gjorde Eustacie nu, då hans uppmärksamhet icke längre fästades på nyckeln, ett språng, likt en liten vildkatt, upp emot stolsryggen, och grep efter nyckeln. Stolen tog öfvervigt; Beranger fattåde i den främsta lådan af skåpet, men fick den i handen, ty Eustacie hade lemnat den olåst, och stol, barn, låda och grannlåter rullade om hvartannat på golfvet, med en skräll som bragte alla husets folk till stället. Baronessans missnöje öfver plundringen af nes skatter kände ingen gräns; Eustacie försökte försvara sig genom att skrika som tjugu demoner; Beranger, alltför godhjertad för att på hennes bekostnad urskulda sig, fick lika mycket bannor, och till sluts erhöllo båda dugtiga handplagg af handtaget på baronessans soltjäder, och instängdes derefter i hvar sin lilla kammare, för att vederbörligen afstraffas när baronen kom hem. Baronessan återtog sitt broderi, suckande öfver den lilla, kära Diaves frånvaro, vid minnet af huru hennes besök på slottet medfört ett så ovanligt lugn, utan några af de eljest dagligen inträffande tvisterna mellan barnen. Böranger, i sin arrest, tröstade sig med den misstanken att hans far så upptagen, att han ej kunde väntas hem före aftonmåltiden, och att hans mors vrede på intet sätt kunde anses nog varaktig, för at hon då skulle klaga öfver fang T och när han hörde hästar gården, väntade han en snar b befallning att helsa på ankomna gäster. Han väntade dock länge, utan att höra något; slutligen trippade ett par små fötter öfver