— Hvad står på ? sade kaptenen. Hvad står på? Silas Jorgan, Spelte — Deras blickar och tårar voro för mycket för honom, och han kunde ej sluta sin visa, så kort den än var. Fru Margareta, sade han, ni har burit olyckan väl. Kunde ni lika väl bära lyckan, om den skulle komma ?, Jag hoppas det. Tacksamt och ödmjukt hoppas jag det! (sodt, min lilla vän, sade kaptenen, kanske den kommit. Han är — blif inte rädd — skall jag säga ut ordet? Han lefver! Jax Den högljudda tacksägelse de under tårar uprpsäinde till Gud, blef återgen för mycket för kaptenen, som öppet framtog sin räsduk och torkade sig i ögonen. Han är inte längre bort, återtog kaptenen, än i mitt hemland. Ja, i sjelfva verket är han inte längre bort än i sitt eget hemland. För att säga er sanningen, så är han inte längre bort än i Falmouth. Ja tviflar på att han är så långt borta. Om jag bara vore säker på att ni kunde taga saken riktigt klokt, och om jag bara behörde hvissla för, att han skulle komma. Andamålet med kaptenens beskickning var nu vunnet. — Dörren flög upp och der voro alla åter tillsammans. Nu var det ett skönt tillfälle för Tom Pettifer att uppträda på scenen, och han visade sig också genast med ett glas friskt vatten i handen, som han bjöd damerna, medan han tillika lugnade dem, försäkrande att det allsinte var tarligt, o. 8. v. alldeles som om de varit ombord på ett fartyg och passerat Kanalen, Ingen annan än kaptenen sjelf kunde