Aftonbladet – 12 juli 1869, sida 2

attat uti hyfvelspånen. Fabrikör Lundin stod jelf på gården jemte arbetsfolk och snickare då je upptäckte olyckan. Genast sprang han med lera uppför trappan för att söka berga, men elden ade då redan gripit så omkring sig, att det blef öjligt, ty uppgången blef nästan ögonblickligen ärrad af elden, så att folket måste dels från en tege och dels från en balkong hoppa ned från ndra våningen, dervid ett fruntimmer skadade sig ena benet. Af lösören blef högst obetydligt bersadt — ej ens kläder. Undersökningen om olycksndelsen kommer att hållas inför rådhustten. Boningshuset jemte alla åbyggnaderna nedbrunno relt och hållet, men andra i närheten liggande yggnader lyckades man rädda. Fastigheten var försäkrad i länets brandstodsyolag och Skandia för 13.500 rår samt lösboet uti Jönköping för cirka 17,000 rdr. — En hel hop ernvägsarbetare, som bodde på stället, förlorade let lilla de egde. (w. T.) — Väderleken och årsväxten. Malmö den 10 Juli: IHöskörden har under veckans lopp blifvit här i trakten lyckligt inbergad. Grödan står fortfarande öch i allmänhet ganska lofvande; från ett och annat håll förspörjes dock längtan efter regn. Värmen är som oftast rätt tryckande, ifven vid mulen himmel och utan vindstilla. Wexiö den 10 Juli. Väderleken är fortfarande herrlig. Den starka solvärma, som under senaste veckorna varit rådande, afbröts i tisdags och onsdags af ymniga regnskurar och kall temperatur, som likväl redan i torsdags utbyttes mot vår förra sommarvärme. Grödan står ock till följd af den ovanligt gynnsamma väderleken, enligt underrättelser från skilda delar af länet, öfverallt synnerligen lofvande. Westervik den 10 Juli: Höbergningen har häromkring temligen allmänt varit i gång i denna vecka, visar ymnig skörd och har hittills gynnats af förträffligt torkväder. Borås den 10 Juli. Höskörden, som i år tyckes blifva ovanligt gifvande, har redan påbörjats härstädes under ett mycket gynnsamt väder. Hela årsväxten i öfrigt står i trakterna häromkring i allo grdeles herrlig, lofvande en riklig och god skörd. — Liket af en bättre klädd månsperson påträffades sistl. torsdagsmorgon å stranden till: den 1, mil från Alingsås belägna Fjellsjön. I den bredvid liket liggande plånboken funnos inga penningar, men väl en mängd betyg och bref, af hvilka framgick, att den omkomne ilifstiden varit resande handelsexpediten Albert Henrik Appeltoft. Bland papperen voro dels ett prestbevis, som innehöll att A. var född i Kalmar år 1840, dels ock ett betyg från kramhandlaren C. V. Nyberg i Stockholm, utvisande att A. är 1867 hos honom haft stadigvarande kondition. Den upplysning har numera vunnits, att A. på fredagsmorgon i föregående cka anko: mit till staden, varit boende på gästifvaregården till sistl. söndags förmiddag, då han derifrån aflägsnat sig, utan att sedermera ha varit synlig. Om mannen genom eget eller annans förvållande ljutit döden torde blifva utrönt vid den medico-legala undersökning, som oförtöfvadt kommer att anställas, (A.v.) — För emigrantlystne. I Malmö Snällpost finnes införd en uppsats af en hemkommen emigrant, J. O. Forström, om hvilken redaktionen af Snällposten varit i tillfälle inhemta, att han är fullt trovärdig. Denna uppsats borde i sin helhet komma till alla utvandringslystnes kännedom, de skulle då betänka sig två gånger innan de anträdde färden. Efter det hr F. beskrifvit den långa och ytterst besvärliga resan öfver oceanen och. resan på jernväg till Chicago m. m. fortsätter han sålunda: I Chicago uppsökte jag genast min broder, som i följd af uppehållet i Newyork flera dagar väntat oss. Han hade hyrt ett litet husruckel för sin faroilj. i fick äfven jag tillsvidare inlogera mig med familj. Nu blef frågan hvad man skulle taga sig till. Jag rådgjorde med flera i Chicago redan bosatte svenskar och fick snart klart för mig att den billiga jorden var belägen i aftägse ödemarker och att kostnaderna för uppförande af den tarfligaste bhuskula och för anskaffning af dragare, redskap och nödiga husgerådssaker voro så dryga att ett par tre tusen rdr dertill voro alltför otillräckliga. Det återstod mig således icke annat än att hyra in min familj och begifva mig sjelf på jernvägsarbeten långt in åt landet, men åf beskrifningarne på detta mödosamma arbete fann jag att det skulle blifva mig omöjligt att under en tryckande värme och med en ovanlig kost förtjena så mycket under sommaren och hösten, att vi voro försörjda jemväl under vintern; och då jag derjemte såg hur fattigt och uselt de hade det, som skrifvit hem och vidt och bredt berömt Amerika, började jag på allvar tänka på att genast återvända till mitt kära fädernesland och min hemort, der jag varit omgifven af redbara och sträfsamma vänner och bekanta. Jag föreställde mig dock att mången kunde tycka det vara fegt att återvända utan att hafva försökt sin lycka, men jag ansåg det för min del fegare att af en falsk blygsel störta hustru och bara i ett ohjelpligt elände och jag bestämde mig derföre att ätervända, medan jag hade största delen af kassan i behåll. En annan Hörbybo, bagaregesällen A. Wiberg, fann liksom jag att vi rest öfver ån efter vatten och beslöt sig för att.åtfölja mig hem. Efter åtta dagars vistelse i Chicago anträdde vi med gladt bjerta återfärden raka vägen till Newyork, dit vi nu anlände efter 36 timmars resa. Här gingo vi ombord å ett fartyg, tillhörigt samma bolag med hvars fartyg vi utvandrat. Utom oss fanns ombord sextio andra personer, som likaledes blifvit svikna i sina förväntningar och återvände hem. Under hela återfärden blefvo vi behaudlade såsom menniskor både i ett och annat afseende. Den 16 sistlidne Juni var jag åter i den ära hembygden. Jag fann nu allting här så fridfullt, så leende, så vackert, ja till och med så rikt och frodigt -att jag icke kunde begripa hur jag kunnat lemna denna bygd. Väl hade min lilla förmögenhet på den långa och kostsamma färden hopsmält nära nog till hälften, men jag tyckte mig nu likväl hafva alla möjliga utsigter till en anständig bergning. Hopp och förtröstån hade vaknat till nytt lif, och anspråken hade minskats i följd af allt elände jag sett och till en del äfven sjelf uthärdat. Med fördubblad ifver ärnar jag nu fortsätta mitt förra yrke härstädes och för att minska lefnadskostnaderna har jag inköpt nära tio tunnland jord i närheten af vårby. Af bref som sedan min återkomst anländt hit till åtskilliga slägtingar och bekanta från dem, som på samma gång som jag utvandrat härifrån, har jag funnit, de gjort samma erfarenheter som jag och blifvit öfvertygade om att man: här hemma kan lättare, säkrare och med mindre vedervärdigheter än i Amerika skaffa sig en anständig bergning såvida man eger vilja och förmåga att arbeta, är hushållsaktig och förnöjd. Det är uppenbart att en ensam, frisk, stark och arbetsam menniska kan taga sig fram äfven i Amerika, äfvensom att en person som kommer dit med familj och medför tillräckligt stort kapital för inköp af jord och nödigt bohag i närheten af en betolkad plats eller för bedrifvande af ett yrke i större skala, kan slå sig igenom jemväli Amerika, men är man så utrustad, behöfver man icke resa dit. Man bör då blifva bemma för att genom arbete och sparsamhet bidraga till sitt eget fäderneslands förkofran. För min del afråder jag derföre på det allvarligaste enhvar ifrån att uta till Amerika. Man bör misstro alla, som locka en dit. Den mest afskyvärda egennytta ligger ofta till grund för dessa lockelser. Till och med nära anförvandter draga icke i betänkande att söka förmå hemmavarande slägtin