le 1 H o a te I ket Silen ock gjorac, i då soldaterna i detsamlå.? Isande med, som vittnet vis M Jter på venstra flygeln. Då son sakers, hvilket hr Tengzelius troligen dock ef hörde. Något folk fanns ej framför hr Tengzelii trupp. Hr Tengzelius vände sig midtför vittnet mot ei bredvid en skrinda stående person och tilldelade denhö ett hugg med sabeln åt öfre delen af kroppen. Vittnet försökte få undan sin kälke, men då skjutningen fn6d detsamma började, nödgades han, för att rädda sin egem person, lemna kälken, som innehöll hela guldoch silfverlagret, åt sitt öde och släppa den, så att den for utför det slättande torget. Hr Winter sköt då på en af två närstående personer och slog sedermera. först densamme med pistolen samt sedan rundt omkring sig särdeles tappert och duktigt. Vittnet tillade, att han bedt gästgifvaren Olof Pehrsson och flera andra framstående personer att försöka få hr Winter at lugna sig. Kopparslagaren Söderqvist i Hudiksvall hade tredje dagen på e. m. sett några karlar komma bärande en person, till utseendet död, om hvilken det sades att han med en pistol blifvit slagen af lir Winter. Detta förorsakade att några personer stannade, Genast derefter kommo två soldater, ledande en piga, hvarigenom åtskilliga andra personer sällade sig till de förra; de samtalade, utan att dock föra något oljud. Det upplystes att bon sålt kaffe. Hr Winter var då på högvaktsgården och der yttrade han några ord 1 förbittrad ton, hvaråt folket skrattade och sade: Inte har det varit så här förr här Hr Winter gick då efter en bok och läste något, som vittnet ej hörde, men fick veta att det var upprorslagen. Folket började då hurra, ehuru icke starkt, hvarpå hr Winter sade: Om ni inte skingrar er, så skjuter jag på er. vi net gick derefter till Silen och, anseende att någon ar Jolket känd skulle ha lättare att få gehör, bad honov? bedja folket att skingra sig, hvil hvarpå en del gick sin väg, ma kommo nedmarschea minnas, hr Winusterna i sakta marsch nedkommo till vägkanten och änn! innan de Å gjort halt, aflossade de skott. Vittnet hade Straxt öre eller strax efter hört ett par mindre starx? I skott, utan att ha iakttagit hvem som aflossade I dem. Hr Winter kom genast derpå i riktning från I högvakten förbi vittnets boddörr och slog omkring sig. Hr Tengzelius syntes strax derefter, slående omkring sig med sabeln och sade: Laga er lundan,, hvarpå han ville köra ut alla som vore inne i vittnets bod, men då vittnet upplyste att . han hyrde lokalen, gick han utan vidare derifrån Senare på aftonen kort kr Winter och tillsade: Jag råder er att stänga.s Vittnets öfvertygelsel. var att, om någon varit Silen bebjelplig att för-i söka skingra massan, skulle detta lyckats. ; Olof Olsson i Östambräck var hos Igglund, dål. hurrarop hördes, hvarpå vittnet gick först till Silns nedre gård, sedan till kopparslagaren Weahlströms bod vid södra sidan af torget. Folket varl: till största delen på öfra delen af torget och hur-: rade, dock ej starkt. Efterföljd af en afdelning. soldater kom hr Tengzelius med dragen sabel och ii gaf med densamma en för en släde förspänd höst ett slag, så att den kastade sig åt sidan. Ome-l; delbart derefter hördes först 3 skott, af hvilka. de tvenne sista voro starkare än det första samt, sedan ytterligare flera. En stund senare, då vitt11 net gick ned åt Silns nedre gård, slog hr Winter ; en person i hufvudet, så att denne blödde starkt(; samt derpå flere andra. Ei närstående person fat4( tade då hr Winter i armen liksom för att hållal honom tillbaka, men -br Winter ryckte till ochj1 kom lös, hvarpå en soldat tog tag i förstnämnde t person och förde bort honom. Anders Andersson i Kläppa var på landsvägen ! midtför högvaktsgården vid första ståndet då trupen nedmarscherade och stannade vid ståndet. Hr Winter gick då framför, under uppmaning till folket att skingra sig, men åtlyddes ej, hvarpå hr Winter aflossade ett eller 2 skott, samt tilldelade Jon Jonsson i Kallmyr ett slag i hufvudet med en pistol, så att han föll och blödde, men reste sig snart. Dettaändrade vittnet, som i allmänhet tycktes vara osäker och sväfvande, till att han tyckte att det var nämnde Jon Jonsson. Flera andra personer träffades af pistolen, och tillropade hr Winter soldatetna då: Skjut och gå på, hvilket ock efterkoms. Truppen riktade gevåren, dels i höjden dels åt marken. Derefter begaf sig vittnet till Per Lars gården hvarest några personer stode intill förstugubron, utan att dock utgöra någon folkskockning, hvilka hr Winter, då han strax derefter ditkom tillsade att skingra sig, hvarpå han erhöll till svar, att de först måste taga reda på sina hästar. Hr Winter hade då befallt soldaterna som åtföljde honom att: Gå på, hvarefter dessa först stötte en jemte, som vittnet igenkände vara den nu närvarande Per Jonsson i Myskje, i hufvudet med kolfven, samt derefter en Jerfsökarl 2 stötar, så att denne föll till marken vid 2:dra stöten. På fråga sade vittnet, det han ej sett att hr Winter gat Jerfsökarlen något slag. li; Jonas Andersson i Sjöbo stod vid första ståndet till venster från högvaktsgården, då truppen med hr Winter framför på venstra flygeln kom ned till vägen, der halt gjordes. Vittnet gick då ett styckemit torget, men vånde sig om vid det han ek höra skott, till ett antal af 2 eller 3 strax efter byarandaa. Hr Winter gick då framåt maj-!E stången, söder om hvilken Jon Jonsson i Kallmyr stod, och i riktging mv: denne. Jon Jonsson föll I strax omkull, hvilket antarligen förorsakats af j skott från hr Winter, emedan rök just då var synlig tätt intill denne. YVittnet, jemte ett par andra persoser, ledde Jon Jonsson, som blödde starkt, till Silens nedre Sård, : hvarunder hr Winter gyntes slå och svänga ov. kring sig med en revolver. På fråga af notarien Staaff svarade vittnet, att han ej sett hr Winter m blifva öfverfallen, men hade detta möjligen kunlu net hävda under det vittnet var på våg att gållu ifrån sin första plats, äfvensom att flera skoit hördes sedan de nedkommit till Silens. — .. Olof Andersson i Ytteryg befann pg i förstagan på vestra sidan af Sveds gård, då hr Winter med två soldater inkommo på bakgården. Hr W Winter gick då fram till Eric Persson i Edänge, L som stod ensam ungefär 3 a 4 famnar från vitt-; net, och tilldelade denne ett slag med revolvern da hufvadet, En soldat gaf derefter Eric Persson o ) kolfstötar likaså i hufvudet, så att han, starkt g blödande, föll omkull till utseendet död; ban bars sedan af ett par personer och lades i en skrinda. Ir Winter, jemte soldaterna, hade då aflägsnat sig. På fråga såde vittnet sig icke hafva sett hr Winer göra någon gest eller hört honom befalla nåL rot, artydande att gå på, äfvensom att han ej hört 15 ågon yttra hotelser att slagta hr Winter. Jrmakaren Moberg åsåg uppträdet från ett fön8 ter i öfre våningen af Bilens gård (samma fönH ter, hvari vittnet skriffäraren unde under nåR son stund äfven befunnit sig) Skrik och stoj hördes från torget, hvarest ganska mycket folk r var församladt. Fönstret hade icke innanvfönster, !44 men vittnet hade ej hört hvad som sades å tor-135 set. Militären nedryckte till vägen, der halt gjor-1;7 des; br Winter var då helt nära intill. Truppen gy sköt derpå i bög riktning, äfvensom hr Winterloj ett skott åt den på 3 å 4 alnars afstånd stående vardisten Persson, dervid denne föll. Hr Winterl ce, sköt derefter flera skott och slog sedermera om-114 kriog sig med en revolver. Vittnet hade ej iakt50 agit hvem som började skjuta. Silen kom, som let tycktes, samtalande med hr Winter, men förNG les strax bort af 2 soldater. Vittnet bade sett tt truppen skilde sig åt och gick ät olika håll, nen ej att hr Winter blifvit öfverfallen. Då yi vet såg en person bli skjuten, tyckte han det var A rysligt, att han gick bort från fönstret. På rågor sade vittnet att en soldat hade fört bajoetten mot en person, som stod i närheten afl najstången. Under: det: Silen samtalade med hr lek Ar san handa månant hallon jalra höärta å targmot I SN BA me Mr (JR bg ör 5 re ee Barr MI 3 fa