vändigt vill att flåsande hästar, svängande rridpiskor och ledbrutna jockejer skola ingå : n i nöjet, får resa ned till Skåne, för att see I dan återvända till högtidligheterna i hufvudr stadeti. r En sådan resa är i vår tid en utflykt. på rett par timmar, det är alltsammans; At., minstone skulle man kunna tro det då mar e Ilar appgifterna om kapellmästaren Norn I mans resa för ögonen. Den ena dagen läste jag nemligen i tidningarne, att hr Norman i Wiesbaden väntar sin fru, för att sedan d Iresa till Baden-Baden, der fru Norman skall r juppträda på ett par konserter innan det muI sikaliska paret återvänder till fäderneslandetp. I Dagen derpå mötte jag de båda artisterna t på Hasselbacken. De hade således sammant I träffat i Wiesbaden, rest till Baden-Baden, t I konserterat der och vidare rest till Stockholm, allt inom loppet af 24 timmar. Hvilka i Gar värdiga kommunikationer det finns i vår Itid! I Deras uttryck vår tid ser man nästan allng med tal om framåtskridande, Itid tillsammal Avi menniskovärde och -vlika begrepp, som beGen sier. Men det finteckna att -civilisationen su, nes Kkväl mycket i vär tid, som vid närmare skärskådande kommer oss att trö, att menniskorna änfiu äro barbarer. Tusentas exempel härpå gå tyst och obemärkt förbi, men så kommer ett i dagen och ppröri det innersta hvarje hjerta, som har känsla för annat än det egna jaget. Ett sådant exem-: pel på vår tids barbarism är den ofta omtalade guldsmedsgesällen Friberg, som misstänktes för delaktighet i Laurellska mordet. Han är nu död: och samhällets barbarism mot honom skulle ha jordats med de många andra exemplen, om icke tidningarne funnit personen i fråga vara så intressant, att en beskrifning måste egnas honom. Denna beskrifning är sådan, att man finner skäl att med tänkaren utropa: Stiften icke så många lagar, jag bönfaller derom; men stärken lagarnes princip genom uppfostran; gören dem tillämpliga och möjliga; fostren menniskor och allt skall gå bra! Friberg kom döende till fängelset och begärde att frivilligt få stanna der. Och hvarföre? Jo derföre att fängelset var den enda fristad samhället ville gifva honom. Man bar ofta liknat samhället med familjen, men der finnes dock en väsentlig olikhet, ty när samhället agar den vanartige sonen, så tar det icke sedan den straffade vid banden och säger: Straffet följde brottet i spåren, men nu är jag åter för dig en huld fader. Nej! lagen tycks icke vilja veta af någon försoning, och domarens förmaning till brottslingen: Låt detta straff lända dig till bättting! förefaller som en tom fras, ty bättringen är honom afskuren. När brottslingen med straffarbete i fängelset bötat för sitt fiendtliga uppträdande mot samhället, och blir fri, vill han kanske blien god medborgare, en dygdig medlem af den stora familjen. Men då mötes han öfverallt af ropet: Lagen dömde dig också patt vara förlustig medborgerligt förtroende, i så och så många år. Under dessa år skall du jagas som en skabbig hund från gård till gård och alla menniskor skola misstänka dig för att vilja stjäla och mörda. i Förtviflad öfver en sådan barbarism söker den straffade helt naturligt att dölja hvem han är och blir så bedragare. Så gjorde Friberg, så göra tusen andra. Men sanningen kommer i dagen och den olycklige kastas åter i fängelse. Och så fortgår det tills den af samhället förföljde blir hvad man kallar en förhärdad brottsling, eller tills hans varelse nogsamt vittnar om genomgångna lidanden och han ber att få dö unacr fängelsets tak. Och ustta sker i civilisationens namn, 1869 år efter Krim. födelse, bland menniskor som säga sig bekänna tv.. Hee Ne skola dock hoppas, att cn tid icke vä långt aflägsen, då vi skola kunn. f588: I Vär -reoningens lära. Men vil tid dömer lagen till straff, mer icke till systematisk undergång. : Måhända tycker ni att en krönikeskrifvare i vår tid borde välja gladare ämnen att tala om. Ja, det kan ni ha rätt i, men jag säver ungefär som en stor causeur från stranden af Öresund: När man skall välja bland illa dessa intressanta ämnen, som publiken så gerna läser, stannar man i valet och qvaet och vet icke hvad man skall skrifva om. För att komma ifrån en så obehaglig beläenhet fins intet annat medel än att taga det imne som man sjelf mest intresserar sig för. Jag hade visserligen i stället för Friberg kunnat tala om den kungliga köks-jernvägsvagnen. Denhade varit nog att. upptaga hela krönikan och göra spalten aptitlig. Med nöje skulle man ha: läst en beskrifning öfver viffstekspannor, puddingformar och såskatruller, der de rätter skola tillagas, hvilka kola få den äran att sväljas af hofvets läccergommar. Jag kan likväl icke neka att lenna inrättning förefaller mig något öfverlödig på en bana, der man äter sina goda ch billiga mål på stationerna vid Falköping, 1 snesta etc, en hvad: jag än skulle ia sagt om denna vagn, så skulle mången ia dragit den slutsatsen, att mina funderineg ar i grund och botten voro frukten af en iberalism, som går så långt att den icke ens nnar bofvet att äta. Och för att undgå n dylik graverande misstanke föredrar jag tt låta köksvagnen rulla ifrån mig utan att asta den på något sätt. Jag ätventyrar ellre att vara mindre treflig blott för att ynas mera hygglig, ty på det viset får jag itminstone ha mitt goda namn och rykte var. vana Richard. Våldsamheterna i Skärstra. l l f e s 8 8 ; 8 PINE DR UHR EN ERT