skrifva. Någon gång inträffar till och med att offentlighetens representanter röna ett föga passande bemötande och att åt dem anvisas platser, som göra utöfningen af deras uppdrag i hög grad obehaglig. Dylika fall, hvilka innu för ett par årtionden sedan voro ganska vanliga, förekomma visserligen numera ganska sällan och höra nu utan all fråga till undantagen. Men den omständigheten; att sådant ännu någon gång inträffar, har föranledt oss att vidröra ämnet, isynnerhet som en i dessa dagar timad händelsei vårt grannland Danmark erinrat derom och tillika lemnat ett exempel på ett på samma gång värdigt och lämpligt sätt att tillrättavisa en mot pressen och dess representanter visad taktlöshet. Det är mot bestyrelsen för det pågående landtbruksmötet i Kjöbenhavn som klagomål riktas för brist på vanlig höflighet mot pressen, ett beteende, säger Kjöbenhavns Dagblad, som är så mycket mer otillbörligt, som den kjöbenhavnska pressen just ansträngt sig särdeles mycket för att egna sitt icke oväsendtliga bidrag till att befrämja mötets ändamål och hvarken skytt ansträngdt arbete eller kostnader för att så fullständigt som möjligt fylla sin del af uppgiften. Tidningen berättar härefter huru bland festligheterna under mötet den första och betydligaste utgöres af den festmåltid, som gifves till ficande af det kongi. landthushållningssällskapets hundraäriga tillvaro. Den skulle blifva tillgänglig blott för sällskapets medlemmar, och följaktligen hade redaktionen icke på vanligt sätt kunnat bereda tillträde för en referent. Man hade derföre vändt sig. till bestyrelsen med förfrågan, hvilka åtgärder som voro vidtagna för att bereda tidningarnes referenter tillträde till festen. Bestyrelsens sekreterare svarade härpå, enligt uppdrag, att festbestyrelsen nog skulle sjelf draga försorg om utarbetande af en berättelse, som skulle tillställas tidningarne så skyndsamt som möjligt, men att referenter kunde få tillträde att emellan kl. 2—3 på onsdagen bese arrangementerna i festlokalen på Skydebanen. Ett par dagar derefter erhölls också verkligen ett inträdeskort för en referent att från kl. 2—3 nämnda dag bese Skydebanens stora sal, beledsagad med en erinran, att kl. 3 måste alla berättelse om förloppet tillägger Dagbladet: Vi se oss under dessa omständigheter föranlåtna att icke för denna festmåltid lerna någon närmare redogörelse. Ett referat, uppsatt af festbestyrelsen och meddelande hvad den vill tillåta att det får berättas, sändt lika lydande till alla tidningar, måhända ett par dagar efteråt, komma vi icke att mottaga. Och skall lokalen vara tillsluten för pressen medan den begagnas, så finna vi ännu mindre se på ståten på förhand, förmodligen tillsammans med hrr presidenters och festkomiterades domestiker. Kongl. landthushållningssällskapet drager dagligen stora vexlar på pressens välvilja, dess sammanträden, dess företag, dess undervisningsbjelp, dess hela verksamhet vädjar oupphörligen till pressen om dess bistånd för att finna väg till offentligheten. Till gengäld visar sällskåpet — ty festbestyrelsen representerar detsamma — nu pressen och derigenom offentligheten en ohöflighet. Dess fest får derför sköta sig sjelf. En icke mindre ohöflighet visades pressen vid landtbruksmötets första sammankomst, i omedelbart framför referenttribunen Tågra hvilka skulle anbringas teckningar till föredragets illustrerande. Referenterna kunde följaktligen hvarken höra eller se. Dagbladet bestraffar äfven denna taktlöshet genom att i sin redogörelse helt och hället förbigå föredraget och diskussionen, och på samma sätt den vid ingången posterade betjeningen vägrat tidningens referent tillträde på det kort till tillsändt. Vi vilja,, säger Dagbladet, icke låta oss nöja med ett sådant behandlingssätt; de, som vända sig till offentligheten och göra anspråk på pressens bistånd, böra åtminstone äro några historiskt märk Att offentligheten sysselsätter sig med dem är en uppmärksamhet, som fordrar återtjenst. Dessa tilldragelser i vårt grannland gifva oss anledning att uttrycka den, förhoppning, att vid åtskilliga härstädes snart förestående festligheter, för hvilka allmänheten väl väntar att finna redogörelse i tidningarne, vederbörande må tillse att offentlighetens representanter blifva satte i tillfälle att se och höra hvad som tilldrager sig. Isynnerhet tillåta vi oss påmi m, att man i Danmark följer de nde förmälningshögtidligheterna med minst lika mycken uppmärksamhet som i Sverge, och att det följiaktligen är all anlednivg antaga, att korrespondenter hitkomma från de större danska bladen. Det vore derföre mycket önskvärdt, att man hä s så mycket som möjligt underlättade för dem fullgörandet af deras uppdrag och, framför allt, att man icke må lemna dem anledningar till sådana klagomål som dem, hvilka nu riktats mot det dska landthushåliningssällskapets bestyrelse, — Ordensutnämning, K. M:t hari extra ordenskapitel förliden onsdag utnämnt till riddare af Wasa-orden: Lifmedikus hos enkefremmande hafva aflägsnat sig. Efter dennal anledning att skicka någon referent för att i det att under ett af föredragen uppställdesj höga ramar, å hvilka var spändt tyg, på! förfar tidningen med prisutdelningen, emedan . utställningen, som hade blifvit redaktionen . lära sig visa: den vanlig höflighet. Hvarken. prisutdelning i Exercerhuset, ett middagsgille I på Skydebanen eller ett föredrag om såning I ärdiga händelser. .