STOCHHOLM den 9 Juli. Från en i Paris bosatt svensk, som äfven förr visat varmt intresse för sitt fäderneslands bästa, hafva vi emottagit ett förslag om ett sätt att på denna vigtiga plats befordra afsättningen af svenska bergsalster, hvilket synes oss väl förtjent af vederbörandes uppmärksamhet och som vi derföre här införa: Paris den 3 Juli 1869. Jernkontoret har, som bekant är, anslagit en betydlig summa — vi tro 100,000 rår — i ändamål att befordra afsättning at den svenska industriens alster. — Till följd häraf lärer för närvarande här befinna sig en person med uppdrag att studera hvad som i Frankrike, synnerligast med hänsyn till vår jernhandtering, skulle vara att åtgöra till befordrande af nämnde mål. Vi älska visserligen att tro, det nämnde persons vistande i detta land ej må blifva alldeles utan resultat, men vi erkänna, att vi ej allenast befara, utan äro fullt förvissade om, att detsamma ingalunda kan leda till det stora mål jernkontoret härmed afsedt. Vi äro dock öfvertygade, att ifrågavarande person eger en fullkomlig kännedom om allt, som tillhör hans fack och vi vilja äfven antaga, att han eger nog kännedom om franska språket, för att kunna underhålla en diskussion iettspecielt ämne, som just dock ej är alldeles detsamma, som man i Sverge kallar: att tala fransyska. Hans nit och vilja att gagna sitt fädernesland efter bästa förmåga kunna ej en gång sättas i fråga och han är således utrustad med alla de egenskaper, som af honom kunna begäras. Man har endast försett, att medel alldeles felas honom att vinna hvad vi kalla ett verkligt mål, sådant som hvarje fosterlandsvän så lifligt önskar. Vid sista verldsexpositionen härstädes — som af oss följdes med uppmärksamhet och specielt i hvad som rörde vårt land — blefvo vi fullkomligt öfvertygade om, att nämnde stora mål endast kan ernås genom en permanent exposition af våra produkter å denna verldens medelpunkt, dit främlingar från alla delar at jordklotet tillströmma, visserligen mycket för att roa sig, men dock, långt mer än man tror, för att på samma gång se och studera i alla riktningar. Vi anse oss derföre ej nog kunna rekommendera till jernkontoret isynnerhet och alla våra indastriidkare i allmänhet att behjerta denna id6, nu så lätt att utföra genomde stora tillgångar, som, till följd af våra jernverksegares frikostighet, äro disponibla till befrämjande af den svenska industriens gemensamma intressen. I afseende på detaljerna å nämnde af oss här ofvan föreslagna permanenta exposition anse vi oss ej kunna göra bättre i våra landsmäns intresse än att meddela ett utdrag af ett i ämnet väl uttänkt bref, som benäget blifvit oss meddeladt, och som för ej längesedan adresserades till en af vårt lands mest framstående män, ledamot af Första kammaren: M