2 Ola åldsamheterna i Skärstra. Tredje Fänsakningen vid Jerfsö häradsrätt. (Från Aftonbladets tefereht.) , Ränsakhitigen angående uppträdena vid liqvidatioäsmötet i Skårstfa den 16, 17 och 18 sistlidne Mars fortsattes å urtima titg vid Jerfsö häradsrätt den 30 sistlidne Juni. Efter justering df det vid förra ransakningstillfället förda protokoll förekom en ny målsegande Per Jönsson från Myskje. Han, berättade, att han, stående på Per Larsgår lh i Satntäl tned Per Andersson i Myra, såg r Winter dit inkointha jemte hågra soldater samt hörde honom yttra några ord, hvilka Per Jönsson dock icke kunde uppfatta. Per Jönsson gick då åt sidan till sin skrinda och erhöll genast derpå af et soldat en kolfstöt vid högra tinningen, så att blodet rann utför kitdbehet: Per Jönsson föll öfver skrindan och förlorade för en kort stund sansen. Då han reste sig upp såg han Henrik Henriksson ligga på marken. Per Jönsson hade frågat hr Winter hvarför han skulle blifva så behandlad och fick till svar ni får ha det som ni har det. -Genast derefter hade Per Jönsson rest hem; blödningen fortfor under en och en half mils väg; såret läktes först efter tre veckor; ömhet kändes ännu. Per Jönsson yrkade ansvar å hr Winter och antog notarien Staaff till sitt ombud. Målseganden Olof Persson i Norrvåga uteblef äfven nu, ehuru ålagd inställelse, men förklarades af provincialläkaren doktor Öhrn, vid tillfället närvarande, vara af så ömtålig sinnesbeskaffenhet att fara vore det hans inställelse kunde förorsaka honom mehn för hans framtid, enär han, som aldrig varit för rätta, der fruktade blifva för mycket upprörd. Han hade låtit redan förut inlemna en skriftlig berättelse om det våld som öfvergått honom samt fullmakt för notarien Staaff att företräda honom. Allmänna åklagaren begärde derefter att få framställa några frågor till: Jon Jonsson i Kässjö, som svarade att då uppläsandet af upprorslagen tog sin början hade han stått vid första ståndet till venster på norra sidan af torget, men derunder dragit sig upp för brinken till staketet framför högvaktsgården,samt tillfrågat en fjerdingsman hvad det skulle bli af och fått till svar: Bäst att packa sig härifrån. Jon Jonsson gick då till en sadelmakarebod vid norra sidan af torget samt stod der, samtalande med Per Ersson i Säljestad, då två soldater med fälld bajonett körde dem derifrån, hvaruppå Jon Jonsson gick utåt torget, men knappt hunnen 10 steg hade han mött hr Winter, som då tilldelade honom ett slag med revolvern. Jon Jonsson ansåg att vid pass tio minuter eller möjligen en qvarts timme förflöt från det upprorslagen upplästes tilldess första skottet gick; samt till: Anders Ersson i Sörvåga, som upplyste att han stod vid majstången i samtal med en person, då han fick veta att upprorslagen lästes. Nngefår 5 eller 10 minuter derefter hörde han skott samt vände sig då om, men erhöll en knuff i ryggen, hyarpå han gick några steg, då han träffades i benet af ett skott. Han svarade på fråga, att phan tänkte väl gå då han hörde upprorslagen läsas. Allmänna åklagaren anmärkte att, med anledning af i tidningarne förekommande vilseledande uppgifter, han begärde få upplysa det han ej ansåg sig ega befogenhet framställa några påståenden i det mot kronofogden Winter med anledning af den till hr justitiekansleren ingifna angifvelseskriften af denne förordnade åtal, enär landsfiskalen af konungens befallningshafvande endast blitvit tillförordnad allmän åklagare vid den undersökning, som föranledts af hr Winters mot åtskilliga personer för delaktighet i upplopp gjorda angifvelser, helst som dessutom till följd afi nämnda skrift högste åklagaren, justitiekansleren, nu ock förordnat särskildt ombud. Som nu häradsrätten hade beslutit målens företagande isammanhang, mäste han under hela förhöret närvara, itan att han dock ansåg sig ega annan befattning med målet, än som ingick i hans förordnande. dan tilitalade nu målseganden Erik Dahlberg för lelaktighet i upplopp. De instämda vittnena uppropades derefter, men ! lere hade icke iakttagit inställelse, och yrkade