Aftonbladet – 7 juli 1869, sida 2

some högra handen bakom ryggen, som om han lolde någonting. Jag misstänkte att detta pnågonting var-just pistolen som jag sökte. Kommer skeppet hit? sade han. . Ja, om de se röken af vår eld, sade jag med blicken stadigt fästad på honom. ;Han Aröide litet, jonan fan re något mera, TYnkade bgua rynen och såg skarpt på mig. KR Hvad sade jag till erigår? frågadenau. Hvad jag har nedskrifvit här, svarade jag och slog med handen på bröstfickan; och som jag tänker få bevisadt, ifall man ser oss rån skeppet och vi komma hemtill England: Han ryckte hastigt som blixten fram sin högra hand med pistolen, sigtade på mig och ryckte af. Men den gamla pistolen klickade. Jag vred den ur hans hand i ett ögonblick, ych hade på håret gifvit honom dråpslaget ned kolfven. Jag lyftade handen, men hejlade mig lyckligtvis och tänkte bättre på saken. Nej., sade jag och såg skarpt på honom; jag skall vänta tills skeppet kommer och remtar 088.) Han smög undan från mig och såg oafvändt i elden. Han stannade en minut eller så, liksom han tänkte på något — derpå såg an åter på: mig, med ögon -som lyste af lakhet, genom de blå glasögonen. ; Skeppet skall aldrig hemta er, sade han ch grinade med sina torra, svarta läppar. Med dessa ord lemnade han mig och gick ed på sin sida af ön. Han ämnade nog blott hota mig med vad han sade, men olycksfågel som han var, lef han denna gång en sannspådd profet! VUlt mitt besvär med elden visade sig vara åfängt; hoppet slocknade långt förr än koen slutade glöda. ( Forts.)