Aftonbladet – 7 juli 1869, sida 2

ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. På morgonen af den åttonde dagen, beslöt jag att gå öfver fill hans sida af ön, viss om att det skulle göra mig godt att se honom och höra honom, om vi också skullebörja gräla igen i samma ögonblick vi återsågo hvarandra. Jag klättrade öfver klippvrna upp till den lilla gröna slätten och hvem skulle jag väl få se om inte superkargen, som från sin sida kom upp emot mitt område, och gick och letade bland buskarne efter min boning. Då vi möttes blef jag helt förskräckt öfver hans förvandlade utseende. Han såg ut som om han varit åttio år gammal; det lilla kött han hade i sitt eländiga ansigte hängde slappt; de blå glasögonen hade åkt ned på näsan, och han säg öfver dem med sina blinkände, rödkantade ögon; läpparne voro svarta och det såg ut som om benen ej ville bära honom. Han kom fram till mig med en vild, limmanhde blick i ögonen, och lade båda hänpå mitt bröst, just öfver rockfickan der jag hade flaskan, som han försökt stjäla från mig. Har ni något qvar? hviskade han. En munfull eller par., svarade jag. Gif mig för Guds skull en enda droppe, bid han. Att ge honom denna droppe var detsamma som att gifva honom en dag af mitt lif. Om det varit fråga om en person som -jag ej haft motvilja för, skulle jag dock inte ett ögon4) Se A, B. nr 122—196. 129. 130, 131, 133, 137, 141—143, 146, 148, 151-—152.