Aftonbladet – 5 juli 1869, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. En visit hos Garnier-Pages. I er Pariser-tidning läses följande rbliga anekdot: En vacker dag för några år sedan togo en en gelsman och bans dotter in på ett hotell vid Rue S:t Roch A mr:45.De koråmo direkte från Flo rens. En ofantlig queue ormade sig mot huse midt emot hotellet. Hvad :är här fråga om? sporde engelsmannen er person. Åb, det är mottagning hos Garnier-Pagös. Godt, då går jag med dit. Med dottern i-ena -handen och en liten resvä ska iden andra ställde han Ze i queuen. De gjorde något uppseende bland mängden, mer enerade sig icke. Engelsmannen bade stora runde ögon, krokig häsa, göl väst, röd Halsduk, grön fock så att han såg ut som en stor papegoja. Dotterr hade ettsmultronoch gräddostansigte och var charmant. , . Ändtligen kommo de upp i ett förrum, der val mycket folk, engelsmannen lorgnetterade alla och trodde sig i hvarje mansperson upptäcka hrr Pi gard eller Simon, eller andra framstående deputerade: tg Engelsmannens och hans dotters tur kom. Han bugade sig attigt för Garnier-Pagåes. Jag är mycket glad att få träffa er. När ni reste i England och höll föredrag följde jag efter er som en skugga, från London till Manchester. från Manchester till Glasgow, från Glasgow till Dublin, från Dublin till Edifburg, från: Edinburg till... Var det för att få se mig bli uppåten, monsieur? Nej, det var för att be er kyssa min dotter Anna, som redan blifvit kysst af lord Russel: och lord Disraeli, Napier, Cobden, Kossuth, Garibaldi, Cavour, Ohangarnier, Ledru-Rollin... Anna, mitt barn, råck fram kindbenet åt hr Garnier-Pagåsl, Man kan lätt tänka sig den gamle Garnier-Pages förvåning när han såg framför sig denne engelsman, som på det viset bjöd ut sin dotters kindben som ett album, der man skulle fästa ettminne med läpparne. Men det var omöjligt att neka och GarnierPagös tryckte en kyss på miss Annas kind, icke utan att rodna. Engelsmannen tog genast upp sin annotationsbok och skref: Idag den-24 Maj 1863 har Garnier-Pagis kysst min Anna. Vår engelsman gaf nu armen åt sin dotter, helsade kallt och gick. : 6 — En kättornas välgörare. Nyligen afled i staden Ohio i Nordamörika en person, hvilken i sitt testamente i fullkomligt laglig form donerat hela sin betydliga förmögenhet till upprättandet af en asyl för sjukliga ochvålderdomssvaga kattor. Tidningen Columbus Journal lemnar en noggrann beskrifning på planen härför, sådan den finnesutveeklad irtestamentet. Detsamma låter öss blicka in I den aftidnes stora tillgifvenhet för kattslågtet. Så upptager den testamentet bifogade, af en öfvad hand upprättade ritfingen bland mycket annat äfven konstgjorda råtthål, hvilka beständigt skola förses med råttor. Men på det att kattorna jeke snärt måtte känna leda vid jagten, är det på mångalibnda vis sörjdt för råttornas flykt, så att nöjet i förföljelsen icke måtte förminskas. Murar och sluttande tak skola byggäs för månskenspromenaderna och andra nattliga löstbarheter; t. ex. konserter, kärleksäfventyr etc. Att kattornas elyseunt skall anläggas i storartad stil och midt i någon amerikansk stad, och ätt fruntimmer, dock icke under trettio år, skola som ett slags moderna vegtaler beskydda anstalten, är äfven stådgadt. Mei den sista föreskriften i testamentet; hvilken vi tu gå act meddela, är den, som för Gäroper synes mest förryckt af älla.Sedan jag — å vyer testator -— hela mitt lif igenom fått lära, ått alltbör vara af: nytta för menniskan etc. etc. stadgar och bestämmer jag Härmed; att-af inelfvorna i min kröpp skola förfårdigas tarmsträngar, dessa säljas och för betalningen köpes ett accordion, på hvilket i katthospitalets auditorium natt och däg skall spelas af en af sköterskörna, så att kättorna må bufra det privilegiet att beständigt kunna smeka sina öron med tonerna af det in sträment, som mest liknar deras naturliga stämma. RR ERA Sr I RNE SS RRENE 2