Aftonbladet – 5 juli 1869, sida 3

NV —— — LL ty jag fruktade att frestelsen att kasta der i hofvudet på honom eljest skulle blifva mig öfvermäktig: Jag öppnade medikamentslå. dan, för att se om det skulle finnas nDågra pepparmyntsdroppar eller dylikt dern4i. Der fanns blott tre flaskor qvar, alla väl korkade och öfverbundna. Den ena innehöll någon stark sprit, som luktade hjorthornssalt. De andra båda voro fyllda me något pulver, jag vet inte hvad. Men vid närmare efterseende fann jag i en söndri, afdelning af schatullet en Haska med korgflätning omkring, på hvilken stod tydligen skrifvet: Ingefärsbränvin, och flaskan var full. Jag tror att denna välsignade upptäckt hindrade mig att frysa ihjäl. Efter en klunk ur flaskan, som gjorde att jag kände mig som en ny menniska, stoppade jag den i bröstfickan på min kavaj; Clissold betraktade den med giriga blickar, men sade ingenting. Allt under tiden strömmade regnet, och vindens tjut blandade sig med vågornas rytande, så att man kunde tro att syndafloden ånyo skulle komma öfver jorden. Jag satte Wiz bredvid superkargen derföre att han åt sig uppsökt den torraste platsen, och drog åt mig så mycket jag behöfde af pressenningen, utan att fråga efter hvad han tyckte derom. Och han tyckte visst inte om det. Han var just i detta halfrusiga, halfnyktra tillstånd, då lynnet minst af allt. fördrager små motgångar. Hans dåliga lynne visade sig uti en mängd försök att reta mig, som jag dock knappt brydde mig om att höra på, tills han en gång kom ihåg att han kunde aldra bäst harma mig med att gå tillbaka till den. gamla tvisten emellan os; om min fars affärer. Om han varit en yngre man fruktar jag att jag tystat honom med att gifva bonom ett blätt öga. I ?:aseende till hans ålder och skammen af et slagsmål, när vi båda voro i samma fördömelse, måste jag åtnöja mig med att underrätta honom, atå jag kunde hafve lust att färga hans kind så blå som hans glasögon. Blotta hotet tystade honom lika bra, och jag är glad deråt nu. (Forts.)