Aftonbladet – 5 juli 1869, sida 3

dolt sig i dess töcken och jag skyndade at vända om och ro tillbaka, men det var knap past gjordt, förrän stormen kom öfver mig oförtänkt som döden och domen. Båten fyll des i ett ögonblick af vatten, och jag sjel kastades hufvudstupa i sjön. Hafvet, son bröt sig mot undervattensklipperna, rullad en ofantlig våg uppför den smala rännar emellan dem, öch denna våg tog mig mec sig mot land. Om den rullat tillbaka er half minuts tid längre än den gjorde, hade jag kommit in i bränningen och varit förlorad. Men en ny våg kom nästan i samms ögonblick i den förstas spår, och sköljde mig upp på stranden, Jag hade nätt och jemn kråfter nog att gräfva ned mina hände och fötter djupt i den våta sanden, och ehuru svallvågen drog mig med sig tillbaka, kom jag dock inte mera ut på djupt vatten. Innan den tredje svallvågen kom, var jag för högt uppe för att nås deraf, och föll ned på sanden i ett slags svimning, Då jag kom tillbaka till grottan, der jag lemnat mina kläder, fenn jag Clissold hopkrapen i den torraste vrån, med presseuningen öfver sig. Åh, utbrast tan, högst förvånad, drunknade ni inte? Nej, svarade jag, ni lär ändå inte få era dubbla rationer. Huru mycket får jag?, frågade han och såg litet orolig ut. älfton af hvad ni ser här. Och huru lång tid kan det väcka ? Köttet och brödet, om ni har förstånd att spara derpå och använda hvad ni kan finna till föda på denna usla fläck, knappt tre veckor, och vattnet, ifall ni dricker sådant, i fjorton dagar,, sade jag. Han svarade inte, utan tog fram sin flaska, satte den för munnen och drack. Jag är genomvåt och frösen., sade jag och räckte handen efter flaskan, Och jag är varm till hjertroten, svarade han skrattande, och gaf mig buteljen — tom, Jag kastade ögonblickligen bort den — slupgade den bort så långt 2 förmådde —