Aftonbladet – 5 juli 1869, sida 3

sig ännu mera tillsammans på vindsidan, Superkargen förstod min mening, när jag pekade på dem, och arbetade som en karl, när jag gaf honom order. Jag stnfvade undan så mycket kött, skeppsskorpor öch dricksvatten, som jag utan svårighet kunde åtkomma, tillika med en kompass, en lanterna, några ljus och ett par lådor tängdstigkor, 1 sista ögonblicket tänkte jag på att vi kunde behöfva ett skjutgevär och litet ammunition. Den senare fann jag strax, men af gevär hittade jag blott en gammal fickpistolikaptenens hytt, med hvilken jag, af fruktan ati förlora eh dyrbar tid, måste låta mig nöja. Pistolen låg på medikamentsschatullet, och jag tog det också, ty det var lätt handterligt och kunde alltid blifva till nytta. Då alla dessa förberedelser voro gjorda, halade vi ped båten öfver den delen äl skeppet, som redan sjunkit. Jag tog arorna och befallte mr Clissold sitta still på aktersätet. z Vi voro knappt hundrade alnar från skeppet innan det var så godt som förbi med oss. Lyckligtvis var superkargen van vid sjön, och halffnll sem hap var, hade han ock förstånd nog att sitta stilla. Viletade oss fram in i den ränna med lugnvatten, som jag bemärkt åa masten, iu sedan var et inte så svårt apt komma fill stranden. g Vi landade i en a vik ned lå a, sa0diga stränder; Alltifrån det vi lemnade skepfet hade superkargen och jag inte vexlat ett enda ord. Nu tillsade jag honom att hjelpa mig bära våra förråder ur båten, och upp på ön, till det första någorlunda För vädret skyddade ställe. Han ruskade upp sig ur sin dvala och gjorde hvad jag bad honom. Vi funno en liten grop eller jordkula under en klippa, som vär temligen skyddad för vinden, och här lemnade jag honom att stufva undan godset, medan jag gick ut för att se mig omkring på ön flter en hastig öfversigt, tyckte jag mig finna att ön inte var mer än en (engelsk) mil bred, och ungefär tre mil i omkrets. Jag kunde inte upptäcka någonting tjenligt till föda, utom n gra få rötter och växter,