Aftonbladet – 3 juli 1869, sida 3

VA SCECNUGIUG UTidLuripiaes tragedv ImNCU UCLA Namn Hrönika. Alla hufvudstäder i verlden ha sin vinteroch sommarpublik, men i ingen stad är dette ombyte af invånare större i proportion än Stockholms Om vintern lefva vi för oss sjelf ve och äro betraktade såsom björnar iidet, mer när sommarsolen kommer taga vi igen skadan och ströfva omkring åt alla väderstreck utan att bekymra oss om hvem som lifvar gator och platser i vår sköna hufvudstad. En och annan af oss kan dock icke helt och hållet glömma att han är stockholmare utan känner en viss oro i sin själ, en oro. som till sist nödgar honom att öfvergifva sommarxnöjetoch fara in för att se på stan. Och staden är nog sig lik, men folket är icke detsamma. De glada välbekanta anHl sigtena äro försvunna och i stället ser man I förvånade, hävryckta, nyfikna och kriticerande I figurer. I den lilla parken utanför Museum Isåg jag häromdagen en hel karavan af främlingar, som tittade uppåt väggarne och ropade: wunderschön! famos etc. Det var helt säkert den omtalade turistligan från Berlin, och jag är öfvertygad om att de beunI drande utropen gällde det tyska elementet i vårt svenska museum. Går man ned i Strömparterren, så finner man visserligen der några gamla stamkunder, som icke kunnat slita bandet, men de flesta, som nu klinga med glasen och smutta tr töåkopparne äro icke af de våra. De äro utländningar från trakterna mellan Haparanda och Ystad, en och annan engelsman, och märkvärdigt nog träffade jag häromdagen också en fransman under ett af hr Lagergrens lagerträd. Det kan vara roligt att höra hvad en vidt. berest utländning blir mest frapperad af i vår hufvudstad, och derför vill jag upprepa några af de intryck, som fransmannen meddelade mig. Först och främst kände hans förvåning ingen gräns öfver att icke mångdubbelt flera resande infinna sig här än nu verkligen är fallet, ty ingen stad på jorden kan erbjuda en behagligare och billigare sommarvistelse för en turist. cHär fås ju allting gratis! utropade ban. Jag opponerade mig och påstod att vi infödingar icke få något gratis. I detsamma började musiken i paviljongen och fransmannen utropade: Der har jag genast ett exempel. I hela Europa finnes intet ställe, der man på restaurationer och kafeer ger en tiondedel så mycket musik gratis som här. Till och med i Tyskland, der musikanter äro talrika som gräshoppor, måste man betala särskild entre, om det är musik på ett Kafö. Men här har jag musik gratis från det jag stiger upp tills jag lägger mig. Gratisnusik för dem som dricka ett glas vatten om rmorgnarne, gratismusik för dem som promenera i Kungsträdgården om förmiddagarne,. gratismusik för dem som spisa middag på Djurgården, gratismusik för dem som dricka kaffe i Strömarterren och Blanchs kafe, gratismusik för em som smaka på punschen i Berzelii park. Och hvilken musik sedan! Fullstämmiga orkestrar af skickliga musici. Detmärkessannerligen att ryktet talat sannt om Stockholms musikaliska samhälle. : Främliogen hade verkligen rätt; det är oerhördt hvad vi få mycket musik gratis. Men vanan gör att vi icke märka våra fördelar, utan-tro att det är som sig bör, och om musiken upphörde så skulle vi i korus uttala förkastelsedomen öfver kafevärden och hans etablissemang skulle stå öde. Samma främling, som uttalade sin förtjusping öfver mycket i vår bufvudstad, lät mig också höra några sanningar, som voro mindre behagliga att höra. Han påstod bland anvat att man öfverallt såg tydligå spår af brist på företagsamhet och skönhetssinne. Se öfver sjön, sade han och pekade nedåt Blasiebolmen. cJag gick i dag förbi en rad af hus der vid hamnen och jag får uppriktigt säga, att sådana kråknästen, som här visa facaden åt en af stadens vackraste platser, skulle icke få stå qvar ens vid en öppen plats i en af våra förstäder. Jag medgaf att han hade rätt, men tillade att öu är stunden inne då dessa kråknästen skola ramla och ett palats resa sig der i stället. Jag är nemligen öfvertygad om att de män, som besluta om platsen för den nya konsertoch festivitetslokalen, skola begagna sig af tillfället och inköpa denna lämpliga tomt för sitt företag. En bättre plats kan icke tänkas för en dylik lokal. Först och ämst skulle den bidraga till Stockholms förskönande och vidare ligger den centralt. En annan stor fördel är att det breda och : långa -hamntorget erbjuder tillräckligt utrymme för vagnar, då jättekonserter och stora fester församla en talrik publik till lokalen. Det är en fördel som ensam ger denna plats företräde framför de andra erbjudna tomterna. N Ännu mera obehagligt frapperad hade främlingen blifvit vid åsynen af Helgeandsbolmen, och för att icke alltför mycket behöfva blygas på kommunens vägnar, så måste jag säga turisten en osanning, att här i Stockholm lefver en gammal millionär (en annan Renström), som lofvat att gifva en storartad donation till holmens förskönande. och att man nu blott går och väntar på att gubben skall somna in till den eviga hvilan. Tänk. om denna lilla nödlögn skulle kunna bli sanning. Omöjligt är det icke, ty fastän Stockholm icke eger så godt om millionärer som Göteborg, så hoppas jag dock att det finnes någon ibland oss som med en cvaniig a RrRrL VA