Aftonbladet – 2 juli 1869, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. . I Faris väntar man sig alt i dessa dagar RÅ erfära flera omflyttningar af Frankrikes diplomatiska agenter utomlands. Så berättas det, att Malaret skall från Florens förflyttas till Petersburg, Mercier från Madrid till Berlin, Benedetti från Berlin till Konstantinopel, audin från Haag till Madrid och Fournier från Stockholm till Haag. Ryktet att general Fleury är utsedd till Malarets efterträs dare i Flotets bibehåller sig. SPANIEN. Ifall man får sätta lit till ett telegrafiskt meddelande från Paris, har exdrottning Isa bella verkligen beslutit sig för att afsäga sig nöspråken på Spaniens krona till förmån för hennes son, den såkallade prinsen af Asturien. Förut har hon, som bekant, med stor ovilja afvisat alla uppmaningar till att göra detta. I Maj — under förhandlingarne i cortes om statsförfattningen — omtalades allmänt, att kejsar Napoleon förgäfves uppmanat Isabella att sjelfmant afsäga sig reentskapet; för att derigenom underlätta för sina anhängare i Spanien försvaret för dei bourbonska dynastien och för att motarbeta ertigens af Montpensier äregiriga planer. Man förmodar nu, att kejsaren förnyat sina råd; och dessutom har måhända regentskapets öfverlåtande. åt Serrano, henties forna gunstling, väckt förhöppningar hos exdrotthibgen att rädda tronen åt sonen. Isabella har gjort ett annat steg, som likaledes uppfattas såsom bevis på, att hon ämnar bryta ned sina förra förhållanden. Hon har nemligen skiljt sig från sin hittills oumbärlige hofintendent och älskare Marfori, hvilken blifvit förpassad någonstädes till Tyskland. Cortes ha förkastat föralla slag angående införandet af skyddstull. Telegrafen berättade i går, att alla ministrarne.i det nyligen bildade kabinettet, med undantag af Prim och Topete, begärt afsked. Ett telegram omförmäler dock, att de återtagit sina afskedsansökningar, så att ministerkrisen kan anses vara, tillsvidare åtminstone, öfverstånden. Hvad som orsakat densamma, vet man ännu ej rätt; förmodligen har det varit yttranden af misstroende från cortes sida. . IPALIEN. Pius IX har i dessa dagar hållit en ny allokution, som från början till slut är en klagovisa öfver de förföljelser, för hvilka kyrkan är utsatt. Talet var hufvudsakligen af följande innehåll: Påfven beklagar den nyligen i Florens antagna lagen, att presterna skola vara underkastade krigstjenstskyldighet och ser deri en fiendtlig handling mot den katolska kyrkan. Sedan så många steg tagits mot kyrkan, saknar han ord att beteckna ett dylikt förfarande. Han berömmer de italienska biskoparne, för det de ha protesterat mot lagen. Derpå förklarar han, att katolicismen är utsatt för mycket stora lidanden i Österrike och Ungern. Underrättelserna från Spanien bedröfva honom. Fan säger, att ryska regeringen fortfar att förfölja kyrkan och utjaga biskoparne i nästan alla stiften, derföre att de vilja hörsamma Kristi ståthållares befallningar. Man hindrar dem att lemna riket, till och med om kyrkans behof kräfver det. De troendes förbindelse med Rom försvåras oupphörligt. Den ifver och fasthet, hvarmed biskoparne försvara katolicismen, är en tröst för honom i hans djupa bekymmer. Påfven hoppas att det lägre presterskapet skall följa biskoparnes exempel. Han förmanar kyrkans fiender att betänka,huru förskräckliga Guds domar öfver dem skola bli, och anbefaller bön till Gud att han må föra de vilseledda tillbaka på rätta vägen och hjelpa kyrkan till seger öfverallt. GREKLAND. Från Grekland har i dessa dagar underrättelse ingått att stora ansträngningar vidtagas för kufvandet af det herrskande banditväsendet, en landsplåga, hvilken hemsöker detta lilla konuvgarike likaväl som Italien, ehuru det lyckats sistnämnda land att nästav göra slut härpå, :så att tidningarne numera sällan hafva något att berätta härom från södra delen af italienska halfön eller från Sicilien. Men så lyckligt är icke grekiska folket; tvärtom hemsökes det ganska mycket af röfvareskaror, hvilka fara fram på vanligt banditsätt och göra landet osäkert. Det nuvarande kabinettet Zaimis har dock redan visat sig icke ämna låta sig nöja med deta! dfog, utan har för afsigt att göra ett ha