Aftonbladet – 2 juli 1869, sida 3

Sedan under första och andra dagatiig af det k; fatignsmötet jag lagt min vinning om a få tillförlitlig konskap om de ställen, som utgjord lokalerna för ölOCH kaffeförsäljning, samt a hämma missbruken, som derigöagr och i öfrig framkallades, förmärkte jag uppenbarligen på tredj eller sista dagen af lijvidationsmötet genom de mängd oqvädinsord, hvarmed jag öfverhopade samt af åtskilliga folkhopars bittra ytträtiden, a mina åtgöranden hos dem uppväckt en harm, söt mer och mer syntes göra sig gällande och tyck tes komma till sin högsta höjd, då, på min anmö lan och sedan pigan Karin Persdotter Berfaldig gånger vägrat upphöra med den kaffeförsäljning utan tillstånd, kon bedref uti 8. k. Per Lars ladugårdsbyggnad, hon af löjtnant Schöning in sattes i vakten. Sedan under bemälda Karin Persdotters fors lande till vakten en större folkmassa samlat sig hvilken under skrik och skrål samt hurrande pi ett trotsigt sätt tydligen ådagalade afsigt att De fria henne från vakten, hvilket dock misslyckades inställde jag mig, som för en stund varit aflägs nad från platsen, hos den skrålande hopen sam tillsade den att skingras för att icke genom sit vidare trots framkalla några strängare åtgärder : min sida, raen, utan allt afseende å mitt 7ttrande fortsattes oväsendet, då jag till förekommande a vidare oordningar såg mig föranlåten uppläsa de stadganden i strafflagen, som afhandla de tillfällen då menighet sätter sig upp emot myndighets bud Vid sådant förhållande och då jag, såsom ord ningens öfvervakare, såg fa emot mig en ir hop, som, i stället för att biträda mig och lemn: stöd åt mina åtgöranden att i ordningens och sed lighetens namn afstyra missbruk och oordningar i stället syntes färdig att lemna stöd åt de perso ner, som vållade oordningarna, samt äfven tydli gen ådagalade sådant genom att handgripligen öf: verfalla mig under yttranden, uttalande missnöje med de af mig för ordningens uppråtthållande vidtagna åtgärder, hade jag, som alltför väl insåg det vådliga uti och faran af ait göra några eftergifter åt en befolkning, som vid flerfaldiga tillfällen visat, huru liten aktning den egde för bestående ordning, icke annat att göra uti ett ögonblick så dant som detta, då ordningen å ena samt våldet och den rTåa styrkan å den andra sidan stodo gent emot hvarandra, än att, med stöd af grunderna för stadgandena i 10 kap. strafflagen, vidtaga de åtgärder, hvilka nu blifvit mig förda till last, på sätt här ofvan blifvit omförmäldt: Då jag ännu icke varit i tillfälle erhålla kännedom om innehållet af det vid sista Tättegfngetill fället förda protokoll, är jag nu icke i tillfälle att med genmäle bemöta, hvad som deratinnån kan ligga mig till last, utan anhåller jag att till t! annat rättens sammanträde, efter tågen kännedom om ransakningen i sin helhet, med slutligt svaromål få detsamma bemöta. Jag kan dock icke lemna oanmärkt åtskilliga osanna uppgifter. som klagandenas till hr justitiekanslern ingifva hngoskritt innehåller, och hvaribland jag beder få fästa häradsrättens uppmärksamhet derå, att klagandena sjelfve uppgifva Per Hansson, enligt klagoskriften, skall hafva blifvit af mig slagen med en pistol samt alldeles sanslös, med hängande armar och ben, till utseendet liflös; blifvit uppburen till Silens öfre gård. Af närslutna, vederbörligen bevittnade intyg, så lydande: Till urtima tingsrätten i Jerfsö! Som utan min vetskap blifvit hos K. M:ts justitiekansler uppgifyet, att undertecknad skulle utaf nuvarande kronofogden utivestra Helsinglands fögderi, hr H. R. Winter, blifvit torsdagen den 18 sistl. Mars misshandlad, men jag ej vet mig hafva en sådan skrift undertecknat eller varit för en sådan misshandel utsatt, får jag härmed såväl afstå från de påståenden, hvartill en dylik anmälan, om den vore af mig gjord, skulle mig berättiga, som förklara, att jag ej någonsin varit utsatt för nisshandel utaf bemälde kronofogde H. R. Winter, hvilket härmed försäkras utaf Ljusdal och Sjulbamre den 15 Maj. Pehr Hansson i vestra Skärstra. Pen. Hanssons egenhändiga underskrift bevittäg af unge. ecknade på en gång närvarande vitten. Ljäsdal som 9fvan. J.oö C. 0. Widmark. 7. O. Oberg. Kommissions-landtsmätare, Häradsskrifvare es deremot, att bemälde Pehr Ba2sson aldrig ågonsin af mig blifvit till större eller mnlre del visshandlad. . . Jerfsö tingsställe den 2 Juni 1869. H. R. Wiater.