cAh, jag har hört det, sade Clissold och såg ut som om han var glad att ha fått höra det och hoppades att det var sannt. cHvem som sade er att min far gjorde bankrutt, sade en osanning, svarade jag. Hans handel gick inte så bra mot slutet, dertill nekar jag ej. Men alla hans fordringsegare blefvo vid hans död ordentligt betalta, utan att röra en skilling af den summa han afsatt för sin hustru och sina barn. Var god och berätta detta nästa gång ni hör någon säga att min far gjorde bankrutt. aClissold hånlog men svarade ej, och jag förlorade tålamodet. Jag skall säga er en sak, fortfor jag, och det är att jag alls intet tycker om att ni skrattar så der, när jag ber er göra rättvisa åt min fars minne — och hvad mera är, jag tycker inte heller om det sätt hvarpå ni just nyss nämnde detta rykte om att han gjort bankrutt. Ni såg ut som om ni hoppades att det var sannt. Kanske jag gjorde det också, svarade Clissold oförskämdt lugnt. Skall jag säga er hvarföre? När jag var ung var jag nog olycklig att behöfva låna litet penningar af er far. Han. var en obarmbhertig fordringsegare och hotade mig med fängelse om min skuld inte blef betald på förfallodagen. Detta har jag aldrig glömt, och jag skulle visst inte bli ledsen om er fars kreditorer gifvit honom en lexa, genom att behandla honmo lika hårdt som han behandlade mig. Min far hade full rätt att fordra sina egna penningar af er, utbröt jag; om ni var honom något skyldig och inte betalade det — — . Jag har aldrig sagt att jag inte betalade, afbröt herr Clissold, lika lugn som förut. Nå, om ni betalade, inföll jag, så kom ni ju inte i fängelse, och ni har ingen orsak