medan vi voro i hamn, och icke kunde återtaga mina göromål förrän vi redan tio dagar varit ute på hafvet. Således hade jag icke sett herr Clissold förrän första morgonen jag kom upp på däck. Det varien lång, mager, senig och knotig figur; han led af någon ögonsjukdom som tvang honom att begagna blå glasögon. Han såg ut att vara femtiosex eller femtiosju år, men var kanhända nog äldre, På hans kala hufvud fanns väl knappt en handfull hår — och skrynklorna kring munnen och ögonvrärna — ja, om han haft ett pund stycket för hvar och en af dem, i-sin plånbok, så hade han varit en bergad mans Att döma efter åtskilliga tecken och -en viss darrning på handen om morgnarne, som föreföll mig särdeles misstänkt, antog jag honom (riktigt nog, som det sedan visade sig) för att vara en stark drinkare. Med ett ord, jag tyckte inte.om den nye superakrgens utseende, och redan första dagen fann jag att han hade sina egna skäl, att inte heller tycka om mig. Jag har talat med kaptenen om er, sade han i stället för att besvara min höfliga morgonhelsning. Ert namn är Raybrock, hör jag. Skulle ni vara slägt med framlidne Hugo Raybrock, från Barnstaple i Devonshire. aTemligen nära slägt, svarade jag. cJag är framlidne Hugo Raybrocks. äldsta son. aDet var inte godt att säga huru hans ögon sågo ut vid denna underrättelse, ty de doldes af de blå glasögonen, men jag såg på ryckvingen i hans mungipor att han inte tyckte om mitt svar. cEr far gjorde bankrutt -var det inte så?, frågade han. cHvem har sagt er det? frågade jag temligen skarpt.