Under fortgången af detta förhör blef Gadolin allt mera svag och i behof af hvila, hvarföre han under bevakning till sina ram återfördes och blef ransakningen uppskjuten till der 12-December, då han änyo förekallad vidhöll sin först afgifna berättelse, och med anledning af framställda frågor upplyste, att bati åhder årets lopp mest läst Kants skrifter och akademiska disputationer i filo:ofi, men föga studerat naturrätten, utan sjel efter sin förmåga öfver flere dithörande ämnen mediterät; att han stundom om morgonen haft meditationer, omfattande olika föremålg så t, ex. en fång sett sin aflidna moder, som vid detta tillfälle visat honom Adlerbeths öfversättring af Virgilii Aeneis och dervid utpekat Entelli strid med Dares. Hans tankar hade ofta fallit på prof. Hwasser, oc ständigt sett honom framför sig, och befarade att denne var honom obenägen; men det sedermera utöfvade våldet härrörde icke af någon öfverläggning, utan endast från em honom gifven högre vink att börja process med prof. Hwasser och dennes broder, och att uppmaningen till ett sådant företag meddelades honom första gången på våren förut; I den högre vinken som gifvits honom att anfalla Hwasser hade dock icke ingått någon föreskrift om tid eller sätt för anfallets verkställande; men att, enär han ej trodde sig kunna handtera skjutvapen, så hade han beväpnat sig med värja. Han kunde ej med visshet säga om hans afsigt varit att beröfva Hvwasser lifvet, utan blott att få sin sak med honom afgjord på ett grymt sätt, sasom det ock, enligt hans (Gadolins) tanka, var. För öfrigt kunde han ej ångra sin gerning, eller öfver den känna förebråelser, ntan ansåg sig hafva handlat rätt och sade sig ingenting bestämdt kunna yttra angående den utgång han önskade att prof. Hwassers sjukdom skulle taga; dock förmodade han att såret skulle vara dödligt. i I en af Gadolin sjelf författad och till konsistorium ingifven skrift förklarade han sig blifvit lömskt anfallen (af hvem och på hvad sätt antydde han dock ej). Hans heder kunde visserligen ej längre skadas, försäkrade han; men om rättvisan åstundar mitt lif, så begär jag att antingen få stupa eller segra uppenbart inför menighetens ögon, likasom en belöning eller straff för mina hemliga dygder, eller för de mina uppenbarade förbrytelser. ) Ett stort antal vittnen, som alla stått i beröring med Gadolin, afhördes. Hans sinnesförvirring vitsordades af de flesta — af några konstaterades äfven att han mot Hwasser hade hyst stor ovilja. Ett vittne hade anmodats åttälja Gadolin till Hwasser, och på tillfrågan i trvad ärende, hade den förre svarat, att det ej Vore af enskild, utan af allmän art; för samma yVittne hade G, omtalat att han i flera syner haft den uppenbarelsen, matt prof. Hwasser Vore Guds och mensklighetens fiende, den han blifvit anbefalld att undanrödjae Den person af hvilken G. lånat värjan vittetfde, att när. värjan återtogs af den förre hade G. yttrat, att han med värjan ej gifvit mer än ett sten eller hugg och trodde ej att flera försök behöfde göras. . Vid fortsatt förhör den 17 December, då åtskilliga nya vittnen afhördes, begärde Gadolin att fritt och utan bevakning få vistas ute när han så önskade, under försäkran, att han egde för mycken heder för att rymma. Han försäkrade nu att hans afsigt icke varit att beröfva prof. Hwasser lifvet — tillläggande: men jag tror att prof. Hwasser sjelf skall göra mig rättvisa och finna att jag har heder, da han nu kan anse mig såsom en ärlig mördare, hellre än för något annat, för ett osjäligt. djur, kanske fören hund, eller hvad han förut ansåg mig föra 3 Gadolins faded företrädde nu öch framställde den önskan, att om ransakningen längre tid komme att fortsättas, annan anstaft. måtte fogas om sonens bevakande än dittills, enär den för prof. Gadolin föranledt flera kännbara olägenheter. Konsistorium meddelade derafter beslut af hufvudsakligt innehåll, att då Gadolin vidgått, att det mot honom angifna brott blifvit begånget af berådt mod och efter förut fattadt uppsåt, men då af den ännu ovissa otgängen af fot Hwassers, genom verkninarne af våldsgerningen, iråkade svåra sjukom berodde, om densamma såsom gående a dif, eller såsom brutet edsöre, kan komma att vid det slutliga domslutet anses, och enär det ej vidare tillkom det mindre konsistoriet att afdöma målet, så beslöts att öfverlemna detsamma till det större konsistoriets behandling, och skulle under tiden Gadolin, i enlighet med fadrens önskan, förflyttas från dess bus till akademiens carcer, eller i händelse plats i detsamma skulle för det närvarande saknas i annat säkert förvar. — Sedan de vidlyftiga förhörsprotokollen hunnit uppsättas och, utskrifvas, sammanträdde det större konsistoriet den 7 Febr. 1822, då ett par ledamöter ansågo att det mindre konsistoriet, som redan opptagit och vore med målet hemmastadt, bor e fortsätta dess behandling, hvilken mening dock ej af pluraliteten giliades.