En episod ur Israöl Hwassers lif. Af M. 1 Den tragiska episod, som vi efter autertika handlingar skola skildra, har icke, såvidt vi kunnat inhemta, blifvit omnämnd af någon bland Hwassers minnestecknare, vidröres icke heller i hans autobiografi, och en person, som i många år stod i närmare beröring med den ädle mannen, har meddelat, att han sjelf uhdvek att derom yttrå sig, ehuru i det följande skall visas, att den på honom gjorde ett ytterst smärtsamt intryck. Israöl Hwasser var endast tjugusju år gammal då han 1817 kallades till professor i praktisk medicin vid universitetet i Åbo, der han icke hade studerat och dit han kom såsom främling. Med hela den sjudähde entusiasm, som alltid lifvade och ofta hänförde Hwasser ännn på ålderdomen, egnade han sig åt det meicinska studiets lyftning vid det lärosäte der han blef anställd. Hans imponerande väsende, hans utomordentliga förmåga att tjusa och hänföra ungdomen, gjorde sig äfven der gällande. Det är oss obekant, men det förekommer icke otroligt, att han äfven fick motståndare. Hans utpräglade skaplynne ifver åtminstone stöd åt en sådan förmoan. Om han lefde i fullkomlig sämja med alla sina kolleger är oss äfven obekant; men vi förmoda att sämjan bland de lärde männen i Åbo icke var normalare än vid andra universiteter, der man iakttägit att vetenskapernas idkare ofta äro lättretliga, stondom stridslystna och ej sällan oförsonliga kämpar till och med i frågor af ringa värde. Det var troligen med vetskapen härom som Tegnår i ett bref till kanslerssekreteraren al Tannström yttrade: Den akademiska lagerrn (i Lund) frodas så ypperligt, att våra fruar kunna anlita den för hushållsbehofvet, men palmerna tyna bort i närheten af consistorium academicum. Hvad nu särskildt Hwasser beträffar, så tillåta vi oss omnämna, att just vid tiden för den sepisod, som vi skola skildra, och möjligen i anledning af den uppkom hos ho