Aftonbladet – 30 juni 1869, sida 2

rassy, hvårigenom delegationerna Inkanes ll Wien d. 11 Juli: z Angående byggandet af Debreczin-Szathnarer-jernvägen berättas i ungerska och sterrikiska tidningar: byggnads-entreprenöeh; den beryktade d:r Strousberg, är 1 fullt räl med intressenterna, Qssöå med leverans örernå, och alla tillsammans med egarne äl len jord, hvaröfyer banan skall dragas. En öljd af detta är naturligtvis, att jernvägen lir färdig långt senare än beräknadt var. Ehuru hela ministören och följaktligen äfren Prim röstade med pluraliteten, då den af len republikanska sidan uttalade åsigten, att cammaren med misshag såge hertigens af Möntpensier ankomst till San Lucar, förkastades, är det likväl inycket betecknande, att några af ministerpresidentens närmaste vän ner afgåfvo sina röster med minoriteten — alltså mot hertigen. Bland dessa voro peer räl Milabs del Bosch och Contreras sämt 083 taloniens representanter Madoz och Balaguer. Staden Sevillas kommunalråd hade till cortes aflåtit en petition, hvari det begärde, att det skulle förbjudas hertigen att uppehålla sig i Spanien; hans främmande härkomst, hans förmälning med en dotter till Ferdinand VII, hans högmodiga karakter, hans omätliga äregirighet och hans beständiga sammans svärjningar framdrogos såsom skäl härför. Sådana skäl kunna visserligen betyda, något vid ett konungaval, men svärligen i fråga om en spansk medborgare får uppehålla sig i Spanien. De förtjena likväl derför nägon uppmärksamhet, att de förskrifva sig från myndigheterna i den stad, der hertigen tillbragt en följd af år. Äf enskilda telegram från Cuba och be rättelser, från dervarande Amerikanska kons stiltr bekräftas ytterligare, att upproret icke är så ringa och obetydligt, som man vill gifva det utseende af i de officiella spanska uppgifterna. Insurgenterna äro vid godt mod, och på spanska sidån herrskar nästan anarki, under det att de under ämnet pfrivilligas Bekänta banden äro herrar öfver situationen: De hafva störtat regeringen, tillsatt en annan och såsom bekant tvungit general Dulce att lemna ön, oaktadt han hade väntat att kunna qvardröja på sin pöst, till hans. efterträdare Caballero de Rodas ankom, I Newyorks Handelstidning skrifves följande om denna tilldragelse: De frivillige hade fattat hat till general Pelaez, hvilken de beskylde för att hafva underlättat politiskt komprometterade kubaners flykt. Han måste fly från sin station och ville gå i land vid Matavzas, men blef förhindrad deri af de frivilliga. Han kom nu till Havana. Der utbredde sig det rykte, att general Dulce höll honom dold i regeringspalatset. De frivillige afsände en deputation och fordrade hats tits leverering. Generalkaptenen gaf ett häftigt svar; derpå följde en husvisation, hvilken dock blef utan resultat. Nu fordrade de förbittrade frivillige, att guvernören genast skulle nedlägga sitt embete. Han bad om uppskof, för att hinna inhemta instruktioner från Madrid; men detta blef afslaget, och nu återstod honom ingenting annat än att gifva vika för pöbelväldet. I stället för honom valde de frivillige general Espinar tillgeneralkapten; hvilken skall bekläda denna post, tills Rodas ankommer. Vidare bafva de frivilliga afsatt guvernörerna i Matanzas, Cardenas och Colon och tillsatt andra i deras ställe. Allt, som gjorde det spanska väldet någorlunda aktningsvärdt, lemnar ön med general Dulce, och alla embetsmän, som hålla på sin ära, följa honom. Guvernören och öfverdomaren hafva sålunda afträdt från sina embeten. deras ställe hafva män efter de frivilligas sinne blifvit tillsatta. Dessa sistnämnde äro icke allenast en skräck för de lugna medborgarne, men kunna icke heller förlikas med den reguliera militären, och i Cardenas hafva blodiga uppträden förefallit mellan begge elementen. Underrättelserna från krigsskådeplatsen lyda motsägande. Något stort tyckes dock icke vara uträttadt på någondera sidan. Huru det står till med det finansiella förhållandet på ön, kan man lätt tänka sig. Spaniorerna hafva hvarje månad en utgilt af 20 millioner rdr, under det att. det ser mycket -klent ut med inkomsterna. Insurgenterna föra ett guerillakrig, som är synnerligt utmattande för deras motståndare. Till och med om upproret erhölle endast ett ringa understöd, skall det kunna hållas vid lif, och det är knappt troligt, att Spanien länge skall tåla vid denna åderlåtning i stort. SCHWEIZ. Från Bern skrifves d. 22 d:s: Förbundsrådet antog i sin sista session den af förbundsmilitärdepartementet föreslagna nyaindelningen af förbundsarmån. Densamma sönderfaller alltså i nio armådivisioner, hvar och en med tre infanteribrigader, en skarpskytteoch en artilleri-brigad, ett till två guidekompanier, en sqvadron dragoner och ett sappörkompani. Dessutom skall ännu en reservbrigad finnas tillgänglig för artilleriets betäckning. I samma session utnämdes befälhafvare för de förbundstrupper, som komma att under detta år sammandragas. Valet föll på öfversten Philippine från Neufchatel. Mazzini har i dagarne lemnat Schweiz och begifvit sig till London, der han, efter hvad det tros, någon längre tid skall vistas. Från Zirich ingå underrättelser om nyligen timade stora förödelser, förorsakade af snölaviner. RYSSLAND oca POLEN. De polska pärtiorganerna hafva med anledning af biskopen, grefve Lubienskis landsförvisning offentliggjort en namnförteckning på de prester i konungariket Polen, hvilka för sitt deltagande i upproret 1863 af ryska regeringen straffades enligt krigslagarne eller undandrogo sig bestraffningen genom att fly till utlandet. Förteckningen upptager: 1:0) 37 prester, hvilka dels fallit i striden, dels afrättats på grund af en krigsrättens dom; 2:0) 5 biskopar, 3 prelater och 218 prester, som deporterats till det af Ryssland el2 PETTERSEN ,Å tf ov TT SLI REN