strax derpå då Jonas Andersson, som tycktes vara ofärdig, något långsamt vände sig att gå, af en soldat tilldelad en bajonettstöt i sidan, hvarpå vittnet jemte ett par andra togo hand om honom, öppnade rocken och undersökte såret, hvilket var garkt blödande. Soldaterna, med hvilka ej var nNigot befäl, hade derunder gått derifrån. Vittnet g.ck sedan till Svedsgård hvarest han genom ett rönster såg två soldater förfölja två karlar tvärs Öfver gården in på en öppen plats norr om hufvudbyggnaden och tilldela dessa hvardera ett slag med kolfven i hufvudet så att de föllo. Den ene steg genast upp och sprang sin väg; den andre Jåg på marken till utseendet liflös. Soldaterna finn då derifrån. Vittnet såg ej huruvida hr Winter var tillstädes. Derefter for vittnet på en bakväg derifrån och hörde, utkommen från gården, ett skott smälla. På justitiekanslersombudets fråga uppgaf Eric Larsson i Edänge sig vara den som vid norra gafveln af Svedsgård af soldaterna erhållit ett slag så att han föll omkull men derpå rest sig och sprungit undan. Herr Winter hade dervid varit närFarande.