Aftonbladet – 28 juni 1869, sida 3

— Folkmötet i Lennis den 18 Juni Å var talrikt besöktssäger Nerikes Allehanda, och bland de församlade märktes riksdagsmännen Montgomery-Cederhjelm och Uhr, amerikanske öfversten Broady, kapten Coyet och kammarherren Djurklou, hvilka lifligt deltogo i diskussionen. — Till ordförande utsågs landtbrukaren Lindeberg på Labbetorp samt till sekreterare landtPrakarno Otto Persson i Bungsäter och J. Olsson i Ekeby. Efter helsningstal af hrr Persson och Lindeberg, samt sedan hrr Uhr och Montgomery-Cederhjelm afgifvit kortfattade Riksdagsredogörelser, öfvergick mötet till föredragningslistan, som var lång. För de särskilda förslagens öde följer här en sammandragen redogörelse: 1) Otto Perssons förslag, att grundskatterna, såsom rotering, tionde, vägoch skjutshållning, aflyftas från jordbruket utan ersättning, och att derefter all beskattning utgår såsom inkomstbevillning, bifölls. 2) Otto Perssons förslag, att de konsultativa statsrådsplatserna indragas, men att deremot inrättas 2 nya regeringsportföljer, en för åkerbruk, kommunikationer och allmänna arbeten samt en för undervisningen, bifölls. 3) Om upphäfvande af census för 1:a kammaren, hvars ledamöter borde väljas för 6 år och erhålla lika arvode som 2:a kammaren. — Motionen bifölls. 4) Att Riksdagens båda kamrar, landsting och taxeringsbestämmande komitceer böra sjelfva få utse sina ordförande, bejakades utan ordbyte, såsom klar och rättvis sak. . 5) Förslaget, att civilstaten måtte inskränkas i förhållande till folkets tillgångar, bifölls. 6) Juryers användande i brottmål förordades af tre talare, och mötet uttalade sin öfvertygelse om juryinrättningens företräde. 7) Att ej någon statens embetsman, som under sin tjenstetid åtnjutit 2000 rdr eller mera i lön, må ega rätt till pension — bifölls. 8) Frågan: Bör tryckfriheten inskränkas?. — besvaras med nej. 9) Frågan, om företrädet mellan medelbara och omedelbara Riksdagsmannaval, blef, underligt nog, på Uhrs förslag undanskjuten. Man ansåg, att detta spörjsmål egentligen rörde kommunerna. 10) Om den tilltagande emigrationens hämmande fattade mötet intet beslut; men under öfverläggningen yttrades den åsigten, att den nya emigrantlagen var välbetänkt och verkar välgörande. Såsom orsaker till emigrationen uppgåfvos af olika talare arbetsbrist, höga skatter, synnerligen till presterskapet, samt statskyrkoförtryck. 11) Om fullkomlig religionsfrihet. — Denna fråga blef i någon mån sammanslagen med den föregående och sedan icke särskildt behandlad. 12) Om bränvinslagstiftningens förbättrande. Frågan fick bero. 13) Exekutionsväsendets öfverflyttande på kowtmälnömnderna (motion af A. P. Persson); biölls. 14) Samme mans förslag om privatbankernas indragande vid oktrojtidens utgång och ersättande medelst afdelningskontor af riksbanken — framkallade invändningar, och mötet fattade det välbetänkta beslutet att icke vidare inlåta sig på denna invecklade och svårlösta fråga. i 15) Samme mans förslag, att församlingarhe måtte erhålla oinskränkt rätt att välja själasörjare, biträddes af mötet utan meningsskiljaktighet. 16) Samme mans motion om allmän folkbeväpnings införande föranledde ej något beslut, men af öfverläggningen framgick, att man önskade, att efterhand folkbeväpning, grundlagd redan i skolorna, måtte införas och i samma mån indelningsverket försvinna. 17) Olof Larsson i Attersta hade väckt motion, att. skarpskytteväsendet måtte bättre uppmärksammas. Den temligen sväfvande propositionen, om mötet anser skarpskytteväsendet böra understödjas? — blef naturligtvis besvarad med ja. 15) J. Jansson i Fellersta hade väckt motion, tt staten borde aflöna folkskolelärare, hvaremot en del af de lägre elementarläroverken och de fullständigas 2 lägsta klasser borde indragas. Motionen gillades. 19) Samme man fick deremot afslag på sin moion, att presterskapet, och ej folkskoleläraren, skall besörja, religionsundervisningen i skolorna. 20) J. Olsson i Ekeby hade väckt motion, att: nötet måtte förklara sig anse valkretsens blifvande . kiksdagsman böra genom motioner vid Riksdagen öka vinna sådana förändringar, som mötet förrdat. Mötet ville icke alltför mycket binda sin ksdagsman, utan förklarade, att motionen ej öranledde till beslut. 21) Kungl. teaterns anslag blef, i hvad på mötet veror, tvärt utstruket på J. Olssons förslag.