Aftonbladet – 28 juni 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Anekdoter om Hsarace Vernet. Ur ett nyligen utkommet arbete om Horace Vernet af Olivier Merson meddela vi följande karakteristiska drag ur den store målarens enskilda lif. På det hela taget var Vernet, som man kallade för den lustigaste och skälmaktigaste fransman i jverlden, utomordentligt medlidsam, och han kunde aldrig vara. vittne till någon smärta, utan att känna det djupaste deltagande. Och denna medNidsamma känsla blef lätt väckt och yttrade sig alltid i rätt tid och på rätt ställe. Tusende exempe kunna bevittna detta. En morgon kom han ort körande i sin tilbury och stötte mot en kärra, så att hans vagnsstång afbröts. En skyltmålare, som nära bredvid stod uppe på en stege och måade några feta korfvar öfver en hökares bod, igenkände den berörde artisten, sprang hastigt ned af stegen och hopband stången med ett rep, så att Vernet kunde fortsätta sin väg. Men Vernet ville icke säga blott ett enkelt tack; han grep derföre paletten och penseln, språng upp på stegen och målar i ett ögohblick den aptitligaste skinka. Vernet stod på en mycket vänskaplig fot med Lagrene, hvilken sjelf var konstnär, men icke rätt förstått skaffa sig ett namn och derföre måste tjena sitt bröd genom att rita mönster åt sidenväfvare och tapetfabrikörer. Men detta gjorde han utmärkt och blef mycket eftersökt, isynnerhet af fabrikanterna i Lyon och Aubusson, och han inlade stor förtjenst i fråga om industriens utveckling i konstnärlig riktning. En dag sökte Vernet honom i hans bostad, men vännen hade rest till Lyon, för att bivista en fest, som dervarande fabrikanter och arbetare föranstaltat till hans ära. Vernet fattar genast sitt beslut; han ilar till inrikesministern, anhåller om ett hederslegionskors åt Lagren6be, hvars förtjenster såsom konstnär han höjer till skyarne; han får ordenstecknet, skaffar sig posthäsfar och reser skyndsamt till Lyon, för att sjelf fästa prydnaden vid vännens bröst under festligheten. : Han inlemnade ofta ansökningar för andra och lika ofta använde han den sinnrikaste list för att få dem beviljade. En dag kom konung Ludvig Filip till honom: hans atelier i Versailles. Målaren började skrapa ut en stjerna, som lyste på bröstet på en af dessa präktigaCbasseurs DAfrique, hvilka å hans tafla la Smala synas liksom springa fram mot en ur duken. Man vet att alla soldater, som äro der, äro verkliga porträtter. )Hvad gör ni? frågade konungen. Åh, jag har tagit fel, sire; trodde karlen har varit med vid senaste ordensutnämningen, men jag kommer nu vr Sen så ej var förhållandet. Derför tar jag bort korset; det är förargligt, ty jag känner karlen gåsom en utmärkt soldat. Men, hvad är att göra... korset måste bort! Man gissar lätt resten. Ludvig Filip hejdade konstnären; intet blef ändriåt å taflan, och jägaren i afrikanska armån fick Boaerslegionen. — Under Carl X önskade man en gång bereda Vernet en hedersbetygelse, och konunen fick den iden, att ban borde tilldelas titeln: faran. En förtrolig vän till konstnären fick uppdrag att utforska hans egna tankar härom. Horace svarade: För en målare synes mig namnet Vernet vara en tillräcklig hederstitel, men om hans majestät, såsom ni försäkrar, bar i sinnet at gifva mig något, som jag sknlle tycka mycket om, så säg honom, att jag ber honom gifva bildhuggaren Dumont hederslegionen, ty han har utfört en grupp, som måste väcka allmän beundran Dumont fick dock ej vid detta tillfälle ordenstecknet. Många personer fingo af honom ej blott råd, utan äfven annat understöd, och, som det ofta hän der, lönades ban mer än en gång med otack Under Februari-revolutionen uppbrände en hop pack åtskilliga målningar, möbler och böcker från Palais Royal. Flera af Vernets bästa taflor förstördes vid detta tillfälle. En ung man, som deltog i detta dåd, ryckte en af dessa taflor ur lågorna och bar den till konstnären samt sade honom, att