Aftonbladet – 25 juni 1869, sida 3

Ljudet af muntra röster, moln af tobaksrök, ångor af grogg och värme, kommo också ut genom samma dörr. Skänkrummet är oeldadt, sade han, Ni tror inte ni lika bra skulle kunna torka och värma er, om ni ginge till sängs, inte? sade han och såg skarpt på mig. Nej., sade jag, och såg skarpt på honom; det tror jag ej. Innan något mera hann blifva sagdt, hördes en glad stämma från salen ropa: Hvad står på, herr värd? Hvem är der? En sjöman, åtminstone ser han så ut;, sade värden och vände sig från mig, för att tala inåt salen. Låt sjörnannen komma in, sade rösten; plåtom oss genom omröstning göra honom till medlem af klubben bara föri afton. En man som reser till sjös bör kunna ha mycket att berätta. Hvarpå en hel hop andra röster ropade hör! hör!s och-sedan var det någon som hamrade och bultade, som om et varit en sådelmakarverkstad derinne. Och derefter tog mig värden i armen, tedde mig in i salen, och sade att jag var medlem af klubben. Det hastiga ombytet från mörker till ljus, från köld till värme, bländade mig alldeles, så att jag stod der och blinkade, mera lik ;n uggla än en menniska. Hvarpå sällskapet iterigen började ropa hör! hör! Hvarpå Jag också gaf mig till att ropa hör! hör — ty ag trodde att det, på klubbens språk var det samma som: hur. står det till? eller något sådant. Värden förde mig bort till ett rundt bord nära brasan, framsatte min aftonmåltid och sade mig att mitt sofram var i ordnirg vär jag önskade, samt att det var rumme. wumro fyra, dörrn midt för trappan. (Forte Y