ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. Santa Maria! Signor! Ser ni der! Min bror såg ditat, och han har bedyrat att han, såvidt som himmelen är öfver oss, såg Kristian Baumann stå vid kanten af en djup remna i isen, knappt hundrade alnar ifrån honom! Nästan i samma ögonblick, som min bror kände igen honom, var han borta. Han hvarken sjönk eller bleknade bort, eller flyttade sig, men var helt enkelt borta, som om han aldrig funnits. Blek som döden hade Battista nedsjuonkit på knä och dolde sitt ansigte i händerna. Min bror, förfärad och mållös, lutade sig mot klippan och förstod att målet för hans resa var satt. Vägvisarne hade ingenting sett, och kunde ej begripa hvad som händt. Såg ni ingenting? frågade min bror och Battista på en gång. — Nej, sade den tredje vägvisaren, som stod qvar nedanför klippan, hvad skulle jag sett annat än isen och solen? Härpå svarade min bror ingenting annat än att Han nödvändigt ville undersöka en viss remna i isen, från hvilken han icke flyttat sin blick, sedan han såg gestalten stå vid kanten deraf; de andra båda vägvisarne kommo nu ned, togo stegarne med sig och följde min bror, likväl utan att vänta något resultat af undersökningen. Då de kommo fram till remnan, stannade han och stötte sin alpstaf fast i isen. Det var en ovanligt ) Se A.B. n:r 122—126, 129, 130, 131, 133, 137, 141 och 142,