Aftonbladet – 25 juni 1869, sida 2

SPEER TP P0NI7, UUMVI UVL Ul ICKE VIVLL Alle svaret i penningar hade varit obegränsadt, Jutan dertill kande komma att gälla lif, ära och frihet — egodelar, dem de flesta icke gerna äfventyra mot hvilken som helst garanti I penningar. Tack vare Andra kammarens månhet om yttranderättens frihet, föll detta förslag redan: vid första behandlingen, och det står således icke nu såsom något hot emot vår tryckfrihet. Då emellertid frågan om en revision at presslagstiftningen säkerligen åter snart nog kommer, och bör komma, å bane, rlär det af vigt att man tager sig till vara I för de missgrepp, som sista Riksdagens konflstitutionsutskott hade låtit komma sig till last. För detta ändamål bör man äfven rlgöra sig till godo all den varnande erfarenll het, som kan hemtas från andra länder, och vi tillåta oss derföre fästa uppmärksamheten på några i dessa dagar sig företeende 1 bevis på de praktiska följderna af boktryckareansvarigheten sådan den genom FrankER nu gällande presslagstiftning finves inn förd. bl Redan då den senast införda franska press lagen var under behandling, framhöllos såväl inom pressen som i lagstiftande kåren så många och så öfvertygande bevis på bok; tryckareansvarighetens orimlighet, att hvar Joch,.en, som: vill i detta afseende bilda sig en öfvertygelse, endast behöfver bereda sig o tillfälle att genomögna de derom förda debatterna. De som emellertid icke finna de derunder anförda argumenterna tillfyllestgörande, torde dock i nyligen timade verkliga händelser finna bevis, som icke gerna kunna motsägas. De fall, på hvilka vi hänsyfta, stå i samband med de åtal, som blifvit i dessa dagar anställda mot tidningen Rappel i Paris. — Boktryckaren Schiller, från hvars offi cin en mängd tidningar af alla färger utgifvas, har äfven genom afslutet kontrakt åtagit sig att tryckale Rappel. Under den nyss tilländagångna valperioden råkade denna tidnings hållning blifva för regeringen misshaglig, oc åtal på åtal har börjat hagla öfver redaktionen och boktryckaren. Denne sistnämnde, förskräckt häröfver, tillkännagaf för tidningens görant, att han icke kunde fortfara med tryckningen af en så komprometterad tidning. Följden häraf har blifvit, att under det hr Schiller ställes af allmänna åklagaren till: rätta inför korrektionella polisen för medbrottslighet i utspridandet af falska uppgifter och upphetsningar till hat och förakt mot regeringen, så stämmes han af gåranten, hvilken legaliter anses såsom den till dessa förbrytelser hufvudsakligen skyldige, till handelsdomstolen med yrkande om skadestånd för I det han vägrat att ytterligare medverka tilldet, I som lagen betecknade såsom brottsligt. Och så I dömdes hr Schiller, med stöd af gällande lag, till. 1000. francs böter och en månads fänI gelse för det han tryckt le Rappel, och samTtidigt dömdes han af annap domstol, också I med stöd af gällande lag, till 1000 fr. böter Sör det han vägrat att trycka le Rappel. ) Edmond Villetard, som-egnar en artikel i Journal des Debats åt denna brydsamma kasus, anmärker med rätta, att densamma erinrar om Harpagons kock, som fick stryk för att -han talade -.sanning, och riskerade att blifva hängd för att han Jjugit. Månne, frågar hr Villetard, lagar, som stadga straff både för det man gör en sak och för det man icke gör den, hvilka i vissa fall icke lemna en ärlig yrkesidkare någon utväg att undgå böter, fängelse och skadestånd, äro fullkomliga? cUnder diskussionen om den nya presslagen — fullföljer han — sökte vi ådagalägga huru föga rättvist det var, att göra boktryckaren ansvarig för artiklar, om hvilkas innehåll det är honom nästan omöjligt att taga kännedom, innan han offentliggör dem. För närvarande utgöra de flesta tryckerier ofantliga verkstäder, hvilka, blott och bart för att gifva ränta på det i dem använda kapital, måste hvarje dag trycka tjugu eller trettio gånger mer än en enda person skulle kunna genomläsa under hela dagen. Det är denna omständighet, att det för boktryckaren är omöjligt att taga kännedom om allt, som hos honom tryckes, på hvilken boktryckareansvarighetens försvarare hos. oss ieke ville fästa något afseende, ehuru den ensam för sig är tillräcklig att ådagalägga dess orimlighet. Men äfven om man tänker sig det fall, att verksamheten på ett tryckeri ej är större än att dess egare kan genomse allt, som skall tryckas, så uppstode af boktryckareansvarigheten den för tryckfriheten fullkomligt ruinerande påföljden, att allt det som trycktes blefve underkastadt boktryckarens censur. Och oviss, såsom han måste vara, om hvad som af en jury kunde komma att anses lagstridigt, skulle han säkerligen undertrycka allt, åt hvilket en uppskrämd inbillning kunde gifva ringaste sken af fara. Bok-Å! tryckare-ansvarigheten är således ur allajk synpunkter oförenlig med begreppet om tryck-! frihet, och eu pressl niog, som verkligen ) i na om dt otentliga ordets frihet, bör 2 och kan icke af boktryckaren fordra något annat, än att han är i tillfälle att, der åtal ifrågakommer, uppgifva den som, på i lagen noga bestämdt sätt, för honom uppgifvit sig såsom den der är beredd att för en till tryckning lemnad skrift stånda det juridiska ansvaret. Såsom ett ganska anmärkningsvärdt bevis på, att sjelfva den franska regeringen, huru angelägen. hon än -var att genomdrifva den nu gällande presslagen, sjelf inser orimligheten af den deri stadgade boktryckare-ansva-p righeten, kan anföras; hvad hr Villetard an-ld tyder i slutet af sin artikel, att nemligend franska regeringen nöjer sig med att af delr för tryckfrihetsbrott fällda boktryckarne endast utkräfva böterna, men efterskänker det ådömda fängelsestraffet. Det skulle icke vara omöjligt,, säger förf., att träffa på mycket anlitade boktryckare, hvilka åsamka sig ett a två års fängelse i månaden, men icke förthy äro oförhindrade att året om sköta , fi rm m bor —TN om sina affärer och sina nöjen. px TAREROT SERENA rö bi Norska Storthingets afslutande. la Storthingets höcotidliga upplösning eodeläåt