Aftonbladet – 23 juni 1869, sida 3

lanför fönstret. Han började tro att hans nbillning bedragit honom, då musiken på en sång åter begynte, och det, som han tydligt hörde, i hans eget rum. Just som han vände sig om i tanka att finna Kristian bakom sig, upphörde musiken helt tvärt och en känsla af skarpaste köld förlamade hela hans kropp — icke blotta frossbrytningen af ett nervöst temperament, ej heller blotta fysiska resultatet af att han utsatt sig för blåst och regn, men en iskyla i hvarje åder, en förlamning af hvarje nerv, ett fasansfullt medvetande af att i nästa minut lungorna skulle sluta att arbeta, och hjertat upphöra att slå. Denna besynnerliga domning räckte blott några sekunder. Lifsvärmen återkom småningom, och med den styrka nog att stänga fönstret och stappla bort till en stol. Sedar han satt sig, märkte han att ärmarna på hans skjorta, som blifvit våta af regnet, ty han hade ej hunnit påtaga rocken igen, vor stytva och frusna och att ispiggar hängde: hans hår och skägg. Han såg på sitt ur. Det hade stannat pi tre qvart till tolf. Han tog ned termometer: och fann att qvicksilfret stod på 22 grader Himmelska makter! Huru var sådant möjligt i en temperatur af tjugutvå grader och med en stor brasa flammande i spiseln? Han slog i ett glas konjak och tömde de till hälften. Att gå tillsängs kunde ej komm; ifråga. Han kände att han intevågade sofv: — att han inte vågade tänka. Allt hva han kunde göra var att byta om kläder, lägg mera ved på elden, svepa sig in i sina filta och sitta hea natten i en länstol framför elder Han hade emellertid icke sutit länge si förrän värmen och förmodligen en nervös re aktion, gjorde honom sömnig. Följande mor gon vaknade han i sin egen säng, utan at