Aftonbladet – 23 juni 1869, sida 2

rån Rosenlund och Anders Wessman i Alfdala; 3) Exped.. ronofogden J. P. Arrhen m. fl. och Hemmansegaren E. H. . jundholm i Törneby; 4) Skräddaren C. F. Eriksson i Roendahl och Kakelugnsmakaren L. F. Tidblom; 8) Grossvandiaren J. Miliar och Handlanden J. L. Wennergren; 5) Bryggaren E. B. Enegren och Handl:n C. F. Höglund; 7) me J. E. Sandstedt m. fl. och Handl:n C. O. Rydberg n. 1. ? ie STOCKHOLM deu 23 Juni. Den sistförfutna veckan har vaiit en iötenas vecka. De lättade kommunikationerna ha redan på mångfaldigt sätt börjat bära andliga frukter; i stället för isoleringen och ien dermed följande trögheten har trädt en större rörlighet i sinnena; en lifligare vexelverkan emellan dem, som ha gemenöammia ntressen eller egna sig åt likartade sträfvanden. Associationsandan har börjat uppblomstra på ett sätt, som berättigar till den förhoppningen; att vårt land i en icke så afägsen framtid skall kunna i det hänseendet mäta sig med de länder, som äro berömda för den hos medborgarne, rådande allmänna anda och andliga sjelfverksamhet. Det torde vara sällsynt att så många möten af allmänt intresse någonstädes egt rum, som fallet varit hos oss under den korta tidrymden af en vecka: Så många företeelser af detta slag ha blifvit hopade på några få dagar, att det varit svårt för pressen att dermed i någon mån hålla jemna steg och att lemna någorlunda tillfredsställande redogörelser för det hufvudsakligaste. Serien af dessa möten inleddes genom Pus blicisimötet i Göteborg. Efter hvad vi trott oss kunna erfara, rådde hos deltagarne i detta möte en allmän tillfredsställelse med dess resultater, och vi föreställa öss, att alla andra, söm äro vänner af publiciteten och tryckfriheten, ktnna fa anledning att dela denna tillfredsställelse. Med mycken bestämdhet bröt mötet stafven öfver det missbruk af och gäckeri med Tryckfrihetsförordningens bud, som ligger i begagnande af s; k. ansvaringar och uttalade den åsigten, att den bestämmelse, som på detta sätt gäckas och kringgås, bör förändras så, att missbruket försvåras, om icke omöjliggöres; men att på samma gång de mångtaldiga orimligheter, som Tryckfrihetsförordningen innehåller i de 3:e och 5;e 35:s mänga moimenter, måtte genom en nödig revision undanrödjas. Genom den komite mötet nedsatte för utarbetande af ett förslag i detta hänseende, gaf mötet ett vitthösbörd dereni; att det ansåg denna fråga vara en af dem, som icke böra eller känna falla. De, som hufvudsakligast kände sig träffade af den förkastelsedom mötet uttalade, såväl öfver ansvaringssystemet som örver rålet i ton och lättsinne i fråga om det faktiska, hade på förhand kännt med sig sjelf va, att det vore lämpligast att uteblifva, och de ha sedermera tagit sak på bak genom att utgjuta sin galla öfver mötet. Flera speciella, frågor af intresse för publiciteten och publicisterpa erhöllo vid detta möte en tillfredsställande lösning eller utredning, och tillfälle bereddes för en mängd publicister att personligen lära känna hvarandra och att, der likstämmighet i tänkesätt: egde rum, äfven enskildt utbyta åsigter rörande dagens allmänna frågor. Det skandinaviska konstnärsmötet i Göteborg var det första i sitt slag. Mången torde, då inbjudningen dertill utfärdades, ha varit tveksam i afseende på ändamålet med och gagnet af detsamma. Nu visade det sig emellertid, att detta möte var af det allrastörsta intresse. Det konstaterade ytterligare det nära sammanhang som eger rum emellan de skandinaviska folken, i fråga om kulturlif och andlig verksamhet. De mest olika riktningar på konstverksamhetens fält, som de särskilda länderna kunde förete, voro representerade, och dock kände alla, att de på konstens allmänna vädjobana representerade någonting gemensamt, att det verkligen finnes någonting, som i motsats mot det främmande kan kallas nordisk konst, och den stora konstexpositionen gaf härom ett det mest slående vittnesbörd, då man hade tillfälle att jemföra de nordiska konstnärernas verk, så mångskiftande genom olika konstnärsindividualiteter men dock egande ett visst andligt syskontycke, med de främmande konstafdelningarne. Både i offentliga förbhandlingår och enskilda samspråk gjorde sig också den åsigten gällande, att de nordiska folken behöfva en andlig gemensamhet, om de icke skola gå till mötes en gemensam andefattigdom. Flere vigtiga uppslag gjordes vid detta möte i och för en lifligare samverkan emellan Nordens konstnärer och icke det minst vigtiga är beslutet om en kontinuitet i fråga om allmänna skandinaviska konstnärsmöten. Konungen deltog i detta möte. Om han ock dertill kände sig personligt kallad och berättigad såsom artist, så är det otvifvelaktigt att han var der äfven såsom konung; och att detta statschefens deltagande i ett dylikt möte innebar för detsamma en utmärkelse och i flere hänseenden gaf deråt en betydelse, hvilken inbjudarne icke kunnat förutsätta; härom torde alla deltagarnei mötet varit fullkomligt ense. Mötets ordförande uttalade också detta i det tal, hvarmed han öppnade mötet, och hvilket genom sin enkelhet och flärdfrihet och den ädelt manliga ton, hvarmed det framfördes, gjorde det allrabästa intryck. Vi måste helt och hållet desavouera den causeur, som gjort en antydning derom, att detta tal skulle inneburit någontiog öfvermåttan underdånigt och smickrande; för att fatta det så, måste man höra till dem, som känna sig obehagligt berörda af blotta ordet konung eller som tro att liberalism hufvudsakligen besfår i att visa surmulenhet och ohöflighet mot alla, som kunns kallas högt uppsatta. Grefve Ehrensvärd förde vid detta möte ordet och uppträdde vid alla festligheterna på Göteborgs samhälIles vägnar, på ett sätt, som var fullkomlig värdigt Augustin Ehrensvärds och Carl August Ehrensvärds ättling. Att Göteborg under dessa mötesdagar skull visa sig från en behaglig sida, det kuade hval och en vänta, som något känner denna stad: ar LL a,