Aftonbladet – 22 juni 1869, sida 3

Baa kan Nordens Dele mödes — Sand med Slette, Dal med. Sö — aar det Hele gjennemglödes Af en Tro, som ei kän döe Unge svenske, danske Brödre! Vel I fölte paa den Förd: Söstre ere vore Mödre, Sönnörie hinatden värd: Varmt vi rekke Edet Haandön Her ved Begna-Elvens Strand, Til et Pant paa Broder-Aanden I vort store Fedreland! 4. Mundh. 3:0) Hilsen til.de svenske, danske och norske Studenter: Snart Midsommerstund er ruhden Over Li og Fjeld: Trost og Gjög i Birkelunden laa fra grönne Tjeld. u med Solglands, Duft och Blommer Jonsoks lyse Festtid kommer — Derfor klinger Fugles Tunge: Festen ind de sjunge. Sidst den bedste Sangfuglskare HKom fra Syd og Öst, Löngtes öp til os at fare, Fik sin Vinge löst. Flok, som Aandens lyse Sommer Synger ind, hvorhelst du kommer, Tak at og du styred Flugten Hid til Elvebugten. Släa dig ned, mens Sommernatten Rödmer over Fjeld. Lad nu lyde Toneskatten Fra det falles Vald. Nordens Fugl jo stakket blunder I de klare Sommerstunder. Stik ei Niebbet under Vinge — Gledessangen klinge! Vort Velkommen efter Evne, Men fra Hjertet gaar. Efter Mödets korte Stevne Ud du Vingen slaar. Hvtor du flyver, hvor du gynge -Skal paa Kvist, du freidig synge Sommerlyst i Nordens Lund — Det dig Herren unde! Jörg. Moe. Vidare åfsjöngos tvenne sånger, den enaj. af hr Nordal Rolfsen, så lydande: ij (Mel.: Sparsomt i Norden vi blomsterne finde.) Glade som fuglen i morgenstunden Mödes vi her under jubel og sängf Ungdommens bankende hjerter er grunden, : HYorfra der skal skyde krefter engang! :: Til politik er Yor hjerne for svag, — Lad os da tone kun ungdammens flag! — :: Ingen foragte de lystige dandse, Ingen de blomster, som gleden strör ud Ei skal de vorde til visnende krandse: s2 leden er alvorets jublende brud! :: Den andra sången, särdeles vacker, lyder som följer : Mel. Hr. Peder kasted Runer over Spange. Vort Norge har saa mange stolte CA Og Snebrseglands og Fossestupets Valde Og stille blaae Vande Og Blomsterdoaft fra Li — Men Hav og fjerne Lande Maa 08 vor Rigdom gre: Dybest Fisk maa med List vi magte, . Fremmed Gods maa paa Sjö vi fragte; Fremmed Gods. Men om vi end med Haand og Tanke treller Og spörger efter, hvad i Pungen teeller, Baa skjuler sig en Nisse Af gamle Vikitigart Dog i vort Sind tillvisse, Ler ad vor travle Fart: Fösdres Blod end i Aaren suser, Ungdomsmod dybt i Tanken bruser, Ungdomsmod. Thi lyder Bud, at Frienden til os kommer, Da breder ud i Sindet sig vor Sommer, Da kaste vi vort Anker Og heise Flag paa Stang . Og löse bundne Tanker Og juble höit vor Sång. Friske Ord mildt fra Laben strömmer. Liv ved Jer faar Alt det vi drömmer, Liv ved Jer. : Det kjere Brödre vil vi ikke glemme, At Skjönhedsglands den bar I og derhjemme, Ei vore grönne Dale, å Ei vore stolte ad; Men Venners milde Tale I söger ved vort Tjeld: Derfor byde vi saa trygt vor Glede, Just mod den vi ved I Veien trede, Just mod den. Saa lad os fryde os en Dag tilsammen Og vexle ad med Alvor og med Gammen Og glemme Tidens Trängsel For Nuets fagre Lyst ih Og stille kun den Leengsel, 1 Som drömmer i vort Bryst, ; s : Styrket atter saatil Kamp vi iler, fj Ingen ved hvad der i Tiden hviler, Ingen ved! ; Dr Montan svarade å våra vägnar medly uppläsande af följande af dr Centervall för-— fd Jun Pr de fä fr DJ jr AA rr 2 -— fattade poem: te Till öars stad vid djupblå fjord 5 Vi ländt med vandringsstaf : Och helsa dig, berömdt i nord d För profvet, som du gaf, Hur senig arm och viljekraft, n Som håller yxan rätt i skaft, h Vet hemta rikedom och saft te Ur land och haf. d Vi sträfva, vågors stad, som du, le Med hjertat ungt och lätt, tl Att med vår gerning ta i tu Och göra lifvet rätt, Som fordrar strängt af en och hvar, Att af sitt pund han vinning drar. Men hjertats bästa krafter spar På intet sätt. I lugn förlitan på dig sjelf, Med Gud i fast förbund, Du sändt från skötet af din elf, a Från dina land och sund aj En här af stolta skepp på tåg hi Att fjerran gå med idog håg dh På Östervåg och Vestervåg Kring jordens rund. s h Vår tanke ilar också ut 1y Till alit, som är den värdt, si Och ingen dödlig fann det slut, J Som är för den beskärdt; d Men hur den sväfvar, skall sin hamn v Den ofta söka i din famn Ik Och städse, Drammen, skall ditt namn ri Förbli den kärt.