Aftonbladet – 22 juni 1869, sida 2

Anteckningar iran studentmötet 19507 Bref lill Aftonbladet. IV. Utflygten till Ringerike och Drammen. Vistandet i och afresan från Drammen. . Har Norge något att .vara stolt öfver, så är det dess beriliga håtors yttrade min värd till mig, då vi i torsdags afton samtalade öm den förestående utflygten. Ochp, tillade han, vi ha ansett det vara nödvändigt att gifva våra unga gäster ett om än ofullkomligt begrepp om denna natur; förstå de den skola de bättre förstå oss och fullkomligt kan ingen förstå norrmännen med deras många egendomliga drag, om han ej sett allas vår moder Norges storartadt sköna, storåartadt älls varliga natur. Att dessa ord voro sanningens — derom är jag nu fullt förvissad, sedan jag sett Tyrifjordens djupblå våg återspegla de grönskande tjell, som på alla sidor om densamma höja sig mot skyn, sedan jag i fjerran skådat Nordrefjelds i solens sken silfverglänsande glacies rer, sedan jag lyssnat till det underbara bruset af de tusende fjellforsarne, som likt skimrande trådar randa höjdernas gröna väfnad och skumniande störta ned nästan lodrätt i dalarnes djup. Ty allt detta och mer dertill såg och erfor jag på den oförgätliga färd till Ringerike och Drammen, som jag nu går att beskrifvå: g Vi voro uppbudade att redan kl. 126 på fredags morgon den 18 Juni infinna oss vid Carl Johans Gade, der vagnarne skulle möta och man inträffade rikti t nog på bestämd plats, ehuru mången ej hunnit skaka sömnen ur ögonen efter föregåendö dags nöjen och ansträngningar. Tåget var indeladt i vMaerkesmandskap — Maerkermand — marskalk — med åtta vagnar i hvarje; och hade hyaris Maerkesmand en röd flagga med ordningsnummer derpå insydt, så att inga misstag eller förvillelser skulle kunna ega rum. Allt gick bra; men jag hade ej väl kommit upp i vagnen bredvid den lille tykke Allehandakorrespondentens sida, förrän såväl hän som jag och vi allesammans fingo öfver uss ett hällande regn — något som likväl Måns Månsson godmodigt förklarade vara en försynens särskilda skickelse till morgonuppI friskning för sgossarnes dufna sinnen, — Det är väl möjligt, att ej alla sågo saken från j denna ljusa sida;. visst är, att belåtenheten var allmän, då himlen inom kort behagade inställa sina utgjutelser och det siähyrev långa tåget fick sätta sig i rörelse under en allt mer klarnande luft och vackert väder. Under tiden pågick öfver allt i vagnarne en ohygglig drift med de nörske meteorologer, som bestämdt förutspått vackert väder onsdag och fredag samt regn på tisdag och torsdag; men haft den oturen, att det i stället blef solsken på tisdagen och torsdagen sämt regn på onsdageti och fredagen — således tvärtemot Fitz-Royarnes orakelsvar. Tåget gick i början genom en trakt, mycket liknande en af Smålands skogbeväxta och kuperade nejder; men ju längre fram vi kommo, desto starkare blef stigningen uppåt och landskapet al mera säreget norsk karakter. Ändtligen voro vi uppe på spetsen af Ringerikshöjningen och med skallande hurrarop från alla vagnarne helsades den herrliga tafla, som då bredde sig ut för våra beundrande blickar. Der låg den väna Tyrifjorden, lik ett naturens vakna öga, väl skyddadt af de rundtom sig upptornande fjellen. Der funnos uätsigter så gudomliga, att de trotsa hvarje försök till beskrifning. Endast den som sett Gudes taflor kan göra sig en föreställning derom. Färden gick sedan nedåt genom det pittoreska landskapet på en förträffligt byggd, i zig-zag löpande chaussb6. Det var en liflig och behaglig syn för dem som voro i midten eller eftersta delen af tåget, att se de fram ilande vagnarne med deras muntra invånara än på högra än på venstra sidan. Våra hvita mössor voro här af en synnerligen god effekt. Jag torde ej behöfva säga, att studentlifvet i vagnarne var så morsamt och studentikos som möjligt. Danskarne höllo tal, svenskarne sjöngo, witzade och berättade historier, och norrmännen voro de uppmärksammaste och artigaste värdar man kunde önska. Dertill kom att välvilliga värdar försett oss med Niste — matsäck — ett ord, hvärmed mycket skämtades och som ni säkert kommer att yttermera få höra utaf, när vi komma hem igen. Jag hade kakes, smör och champagne-konjak; min förut omnämnde granne, som är en af Hans Majestäts gäster, hade erhållit en stekt kyckling, mycket nätt inlagd i en urhålkad hvetebulla. Vi slogo oss tillsammans och gjorde oss flera herrliga måltider; ty matfriska voro vi, Gudilof, begge två. En allmän frukost väntade oss emellertid vid Nordre Naes, den plats, hvarifrån vi skulle embarkera för att öfver Tyrifjorden afresa till Vikersunds jernvägsstation. Men himlen ansåg sig förmodligen böra gifva oss en ny påminnelse om vårt beroende af väder och vind; ty just som vi skulle gripa till de aptitliga Smörrrebröden m. m. kom en ny störtskur, hvilken dessutom åtog sig besväret att destillera ölet och vinet i glasen. Men hvad mera! Man. ryckte till sig några smörgåsar, en öleller vinbutelj och slog sig ned kotterivis på den gröna planen under borden. Dessutom utdelades till vår förnöjelse följande Spisevisen, författad af kand. Skavlan: Gammel Stevmelodi. Allegretto. Frem gik vort Tog langsmed bratte Brinker. Dybt nede Tyrifjords Bölger blinker. Af Sang det ljomer i Fjeld og Skog. Nu stop! Her standser det lange Tog. Hvor Neesset breder sin grönne Slette, Paa tyrkisk Vis vi tilbords os smette. Der velder frem af Naturens Skjöd Seks Tusind duftende Smörrebröd. jesbedre Savgen