Aftonbladet – 22 juni 1869, sida 2

— Årbetaremötet i Kristiania. V fortsätta i dag efter de norska tidningarn redogörelsen öfver diskussionen på detta möte Den andra till diskussion framställda frågar rörde ändamålsenligheten af en sammanslutning mellan de beslägtade föreningarne i de särskildt länderna och på hvad sätt sådant borde sko; Lektor Rundbäck hade först ordet, Han an märkte, att det förhöll sig så, som ordförander sagt, att allt tyder på, att associationsandan i väckt. Rörelsen finnes öfverallt; men om der skall bli god eller dålig, beror på, huru den bli ledd. Det är för öfrigt beklagligt, med hvilker lättsinnighet man på fora ställen går till väga vid sina föreningars bildande. Man saknar icke erfa renhet, att ortoch andra förhållanden icke bl tillräckligt begrundade, innan föreningarne stiftas Man söker blott förskafta sig ett exemplar af la sarne för en annan förening, och antingen nu dessa passa eller ej, bildas föreningen efter samma reglor. I Göteborg hade man t. ex. inrättat en konsumtionsförening, som aldrig skall gå, emedan konkurrensen på detta ställe är för stor, ehuru dylika föreningar i flere mindre städer ha visat sig vara mycket gagneliga. På andra ställen lofvar man långt mera, än man med bästa vilja kan hålla. Det är en stor och mycket svår sak att inrätta en väl ordnad arbetareförening, och då början är hufvudsaken, ligger den största svårigheten i grundläggandet. Härtill erfordras många upplysningar och mycken sakkunskap, som är svår att erhålla. I någon mån kunde denna olägenhet afhjelpas genom att samla och utgifva de olika föreningarnes årsberättelser, men det är både svårt och förenadt med mycket bryderi. Ett bättre medel vore, om man kunde komma öfverens om ett allmänt nordiskt arbetaremöte, som skulle kunna göra mycket gagn. Tal. uppmanade Kristiania Arbeidersamfund, som tagit initiativet genom att inbjuda till detta möte, att utfärda inbjudning till ett skandinaviskt arbetaremöte. Emot en röst beslöts, att ordföranden skulle sätta sig i förbindelse med föreningen i Göteborg. Kand. Andersen fäste uppmärksamheten på en brist i de norska sjukkassorna, nemligen att en medlem af en sådan kassa förlorar sina insatser, om han flyttar till annan ort. I Tysklånd kunde den, som flyttade bort, bli öfverflyttad till den orts sjukkassa, der han bosatte sig. Detta var mycket gagneligt, och Fredrikshalds sjukkassa hade redan vidtagit förberedande mått och steg för att införa en sådan ordning hos sig. Denna framställning föranledde icke till någon åtgärd af mötet. Skolläraren Rom framhöll nyttan af en skandinavisk arbetaretidning, som kunde höja tanken och styrka sinnet. Den sista diskussionsfrågan var, huruvida det är anledning för arbetaresamfundet att söka något bistånd hos regeringen eller lagstiftaren eller för kommunen att komma det till hjelp. Äfvenidenna frågas besvarande öfverlemnades åt lektor Rundbäck, som ansåg en för samhället lyckligt verkande arbetareförening böra endast byggas på sjelfhjelp. Det, är statens pligt att vaka öfver, att allas intressen iakttagas, och således kan man icke af densamma begära eftergifter, genom hvilka andra skulle utsättas för att bli lidande. Det är derföre en orimlighet att påstå, att staten bör komma arbetareföreningarna till hjelp i form af skattefrihet. Arbetareföreningen är emot skattefrihet, och den förening, som ej kan ega bestånd derförutan, besitter icke lifskraft och förtjenar icke heller att existera. Det enda man kan fordra af staten, är, att den undanrödjer alla hinder för det fria arbetets utförande. I Sverge har man redan full frihet, hvilken man till en del saknar Norge. Full frihet att genom arbete skapa sig bättre tillvaro är arbetareföreningens kraftigaste id. Privilegier deremot hindr: ra icke finnas. rbetareföreningens förhållande kommunen är deremot annorlunda. Bådas syftemål är att lindra bördorna och hålla armodet vorta. Föreningen arbetar derföre närmastikomnunens tjenst, och denna bör alltså underlätta iennes verksamhet. Båda gripa här med sin verkamhet in i hvarandra, och denna omständighet anar till ömsesidigt understöd. Bland det första, mn förening bör söka förskaffa sig, är en rymlig ch beqväm lokal. Till anskaffande af en sådan rodde tataren det ligga i kommunens välförstådda ntresse att verksamt bidraga. Höjesteretsassessorn, ordföranden Otto Lövenkjold tog sig af ett yttrande af dirigenten, att tilltåndet på de senare åren hade förvärrats, anleding förklara, att talarens erfarenhet var den akt motsatta. Ser man sakerna i stort; skall man nna, att landet har gått starkt framåt. Han ville : ke neka, att man nu kände flere försakelser än : örut, men detta förskref sig från en förfinad lefadsnjutning. Vår tid låg nära den för alla samällsklasser lyckliga perioden från 1851 till 1856, vilken med sin stora arbetsförtjenst medförde örre anspråk. Nu, då man nödgas umbära nåa af de lifsnjutningar, man då kunde förskaffa sz, kännes tryckningen häraf, och klagan uppår. Han trodde äfven att det sakernas nya tillind, som inkommit med maskinen, har bidragit t förrycka de invanda förhållandena, hvilka nog ola återkomma, när sakerna ånyo ordnat sig; en dertill erfordras tid. Stigande ypplysning ät