Aftonbladet – 22 juni 1869, sida 2

ga AV OMDLLALAUG PLIULESSOTN I en förmodan om Sjöstjernornas utvecklingsprocess, att nemligen en Sjöstjerna bestode af lika många särskilda individer, som stjernan har strålar. Angående denna sista punkt uppstod en diskussion mellan prof. Sars samt professorerna O. Boeck och FEsmark, hvilka håda senare framställde några inkast mot denna förmodan. — Löfmarknaden, ett bland hufvudstadens förnämsta midsommarsnöjen, har i dag öppnats å den rymliga och vackra kajen mellat sammanbindningsbanan och Riddarholmskanalen. Trafik och köplust ha oaktadt det regniga vädret varit rätt lifliga. — Signe Hebbe. Rörande återförvärfvandet för vår scen af denna omtyckta artist innehåller måndagens Stockholms-Post några ord, hvilka vi, då de öfversnsstamma med våra egna, ofta uttalade åsigter i ämnet, taga oss friheten här återgifva: På Kongl. stora teatern afslutades den 11 den188 spelterminen med Afrikanskans, Huset var fullt, hvilket beklagligen under denna. speltermin hört till de yttersta sälisyntheteria. Publiken synes i allmänhet ivder Act sista året hafva betraktat Konst stora teatern med temlig likgiltighet. Då man för ej många år sedan för att få en god plats i salongen måste infinna sig i tid vid luckan och stundom fick stå i queue, bar man nu nästan alltid kunnat vara säker att ätnu vid spektakel timmans början få plats der man önskade. Vi finna för vår del detta förhållande ej alldeles oförIvarligt. Kongl. lyriska scenens artistpersonal eger Yisserligen inom sig utmärkta konstnärer och är ingalunda för fåtalig, men der saknas på frunimmerssidan representanter för några högst vigtiga fack inom den dramatiskt-musikaliska konsten. För några år sedan, då publikens intresse för Stora operan var särdeles lifligt, egde vår scen två sångerskor, som Kongl. teatern antingen mistat eller visat från sig — vi veta ej hvilketdera — men hvilka ej blifvit ersatta: fröknarna Signe Hebbe och Wilhelmina Gelhaar. Huru mycket den senare än som sångerska lemnade öfrigt att önska, uppehölls dock genom henne en af publikens älsklingsgenrer, som nu så godt som alldeles ligger nere, den finare och isynnerhet Aubers opera comique. Ännu vida större är förlusten af fröken Hebbe, en i både musikaliskt och dramatiskt afseende högst utmärkt artist, som för det så ytterst maktpåliggande qvinliga karakterspartiet i stora operan var af största betydelse. De två för det närvarande förnämsta sopransångerskorna vid Kongl. teatern äro utan tvifvel utmärkta artister och vi hysa för dem den största aktning och beundran, men de äro hufvudsakligen konsertsångerskor och sakna uppenbarligen anlag och uttrycksmedel för dramatisk konst. Kongl. teaterns senast engagerade sångerska af betydenhet har utan tvifvel lyckats vida mindre i de två strängt dramatiska partier, tillhörande stora operan, hon innehaft, än i Julias hufvudsakligen lyriska och Catharinas (i Den förtrollade Katten) på gränsen till den komiska operan stående parti, hvilket hon gifvit på ett sätt, som berättigar till ganska stora förhoppningar, att denna artist skulle vara teaterdirektionen en god hjelp vid återupplifvandet på vår scen af opera comique. Men fröken Hebbes plats står fortfarande tom, till skada för konsten, för publiken, som lägger mycken vigt på spelet, och för teaterns kassa, som säkerligen de många klena husen kostat vidå mera än ett honorarium åt en utmärkt artist, hvilket dessutom torde kunnat betäckas genom afskedande af en öch annan obehöflig och föga lofvande sångare eller sångerska. Vi tro, att, om Kongl. teatern under nu tilländagångna speltermin egt fröken Hebbe, skulle den stora framgång, det under höstmånaderna här gasterande Italienska operasällskapet hade, i ej ringa mån omöjliggjorts och Kongl. teatern ej nödgats med en kostnad, som säkerliHa för några månader öfversteg hvad fröken ebbes engagement skulle hafva kostat för ett helt år, engagera artister af detta sällskap och i så hög grad-som skedde sänka sig till dess repertoir, ty vi tänka ej så lågt om Stockholms publik som att den skulle föredraga Verdi framför Mozart, Beethoven, Meyerbeer, om nemligen dessa senare i de vigtigaste partierna ej blott sjungas korrekt, utan gifvas med den finess och sc wung i det musikaliska föredraget, den sanning och liffullhet i den dramatiska framställningen, som i hög grad utmärkte fröken Hebbes föredrag och göra henne saknad af en stor del utaf publiken, som förr ofta, numera sällan, besöker Kongl. teatern. Man hade då ock undgått den oegentligheten att en utmärkt svensk artist; som förr tillhört vår scen och då tillvannit sig publikens lifligaste, mest spända uppmärksamhet; uppträdt på utländska teatrar, medan vår egen scen, till föga hugnad för den stora publiken, varit öfversvämmad ar utlåndska konstnärer. Då vi således anse engagement af fröken Hebbe vara högeligen påkalladt och ej kunna inse något rimligt skäl hvarför icke under teaterns nuvarande, som det vill synas, opartiska och kraftiga styrelse ett sådant skulle kunna komma till stånd, tillåta vi oss att vördsamt och med öppet erkännande af svårigheten för utom teatern stående att bedöma möjligheten af en önskvärd åtgärds genomförande till Kongl. teaterdirektionen hemställa, att fröken Hebbe för nästa speltermin vid vår scen åter engageras. — Hiksdagsmannaredogörelse. För utt afgifva redogörelse för sina åtgöranden under len första, nu tilländalupna riksdagsperioden af I let nya representationssättet, hade ri sdagsmanren för Nedan-Siljans fögderi, hr Liss Syjof Lars. son, till söndagen den 13 d:s eftr pudstjenstens lut i Rättviks sockenstna. låtit. utlysa ät samRR SG valmän från Rättviks och Ore see. vu Var detsamma mycket talrikt besökt, -.unerhet af bönder från Rättvik. Hr Larssons föredrag upptogen tid af omkring 3 timmar. — Teknologiska institutet. Ordinarie eleven A. T. Sievers utexaminerades den 15 dennes såsom civilingeniör. — VWicekonsul, Utrikesdepartementet tillkännagifver att George Broström blifvit förordnad utt vara svensk och norsk vice konsuli Havre i leligheten efter vice konsuln Aug. Broström, som sagt sig befattningen. — Till stadsmäklare i Stockholm har magistraten under förl. gårdag utnämnt t.f. stadsnäklaren Hugo af Sandeberg och H. Forssner. — Eeblesiastikt. K. M:t har den 11 Juni rid föredragning af en utaf A. Hage, såsom egare ill Zireköpinge säteri, gjord ansökning om tillstånd för honom att få kalla kyrkoherde till den ;fter kontraktsprosten J. W. Tullberg ledigblifna tyrkoherdesysslan uti Herslöfs och Säby nn