Aftonbladet – 21 juni 1869, sida 2

HCL UT I JUNI EV I För några veckor sedan lästes i svenska st tidningar en notis, att ett par hundratal svener ska arbetare öfver Ystad utvandrat till Tysksk land för att mottaga platser dels i Mecklenaj burg, dels i Magdeburg (rättare: trakten der-s omkring). En tillfällighet har bragt mig il3f beröring med flertalet af dessa senare ochlQ deras husbönder; jag har lärt känna derasq ställning, hört och tolkat deras och husbondq; folkets ömsesidiga önskningsmål, och har nu trott att några af detta besök föranledde meddelanden och betraktelser möjligen kunde vara förtjente af någon uppmärksamhet i hemlandet. sk De i Magdeburgtrakten anställde svenskarne voro på följande sätt fördelade: i Cochstedt (adr. Magdeburg) hos hr H. Silberschlag, — la; egare af en större hvitbetssockerfabrik med lt; tillhörande betydligt jordbruk, — arbetade q, 62, hälften män, hälften qvinnor; i Winningen (adr. tehersleben) hos Oberamtman Braune, — förvaltare afstora hertigl. Braunschweigska domäner, — tjenade 13 flickor; i Hakeborn (adr. Egeln) hos hr Pfafferodt, — fabriksegare och jordbrukare, — funnos 12 arbetare, Ytterligare voro några och tjugolp anställde i Hedersleben (adr. Quedlinburg) hos fabriksbolaget Borge, Braun komp. Med dessa sistnämnde kom jag ej i beröring, men desto säkrare var jag i stånd att bilda mig ett omdöme rörande de öfriges ställning. Och detta omdöme måste i allmänhet utfalla syn-h nerligen fördelaktigt. st Den ömsesidiga fullkomliga obekantskapen med språken hade naturligtvis till en början föranledt många svårigheter och jemväl missk förstånd, men redan efter ett par veckors t; förlopp hade man hunnit så långt, att ettli slags ömsesidigt meddelande kunde sägas ega ls rum. Vanligen tillgick dervid så, att någonb af svenskarne skriftligen meddelade önskningarne, hvilka sedan af husbondfolket tyddes med tillhjelp af anskaffade ordböcker. Kosthållet, så vidt skildt från våra svenska vanor, hade naturligtvis vållat mesta bekymmer och klagan; men sedan nu sill och potates, gröt, sur mjölk, samt framförallt bröd till sådan myckenhet, som . väl endast en småländning kan förtära, blifvit (åtminstone I för flertalet af här ofvan nämnda arbetare) medgifvet i utbyte mot den tyska födan, förnams ej rörande denna punkt någon egentv lig klagan. Särskildt hade man i Cochstedt förstått, att fullkomligen tillfredsställa våra arbetares önskningar; i Winningen yttrades allenast den önskan, att man måtte få det å samma sätt som i Cochstedt, och detta ofvades villigt. I allmänhet torde kunna väntas, att de 75 svenskar och svenskor, som på sistnämnde tvenne orter fått. anställning, h skola komma att finna sig särdeles väl;, tylö husbondfolket omfattade dem med synbarjF välvilja. I Hakeborn tycktes förhållandet ej 2 vara fullt så godt; men det föreföll mig som w skulle felet ej uteslutande ligga på husbon-s dens sida. De ör.sesidiga önskningarne tol-fi kades emellertid äfven här; och i allmänhet torde väl kunna påstås, att en landsmans oförmodade uppträdande, — föranledt af hus-lq böndernas önskan att bringa klarhet och reda n i ställningen till de främmande arbetarne, — ls väckte synnerlig belåtenhet. De önskningar, som af ett stort antal bland arbetarne, hvilka å i Sverge qvarlemnat familj, uttrycktes attln b 8 nu genast få på förhand af sin lön uppbära något mindre belopp till hemsändande, till-l mötesgingos allestädes med största beredvil-!h lighet. Ingenstädes förnams någon klagan n öfver för strängt arbete. d Samtlige dessa tyska arbetsgifvare hadelp varit utsatte för de arbetsinställningar i stor f skala, som förnämligast i de preussiska fa-f briksdistrikten för närvarande pågå underl!d inverkan af de s. k.-Lasalleanernes sociali-)N stiska agitationer. Man befarade nu, helt-!h visst ej utan orsak, att svenskarne, — hvil-g kas ankomst varit ett opåräknadt streck öf-0o ver Lasalleanernes beräkningar, — skulle lf göras till föremål för denna -ligas bearbetlt ningar, och en tanka på att afvända dessa f faror ingick ock sannolikt i arbetsgifvarnest beslut att söka förmå en svensk till ditresa.n Försök hade verkligen redan gjorts, halft med v ord, halft med tecken, att tabba de nykomne;n men de använda skrämskotten och förespeg-f. lingarne voro åtminstone: delvis af så groflk art, att de rimligtvis ej kunnat göra synner-d ligt intryck. Så t. ex, en försäkran, attv 0 g 1 svenskarne efter 3 månaders tjenst skulle lö blifva slafvar och ej få återvända till hembygden efter tjensteårets slut, m. m. dylikt. Arbetarne hade samtlige förbundit sig tilllb ett års tjenst...Vilkoren vorö i allmänhet fri b kost, bostad, och dylikt, samt 90 rdr i årslön för karl, 50 rdr för qvinna; derjemte fri öfverresa. Det lider emellertid knappast något tvifvel, att ju åtminstone en del af dessa arbetare vid antagandet. blifvit förespeglade större förmåner och dessa till en del af sådan art, att den värfvande agenten aldrig kunnat vara berättigad att utlofva dem. Så t. ex. lärer han ha utlofvat (dock ej åt alla) städja, hvilken föröfrigt äfven här är bruklig, men å andra sidan för egendomsegarne, förklarat att intet löfte derom ingått i aftalet, emedan sådant ej i Sverge brukas,; vidare hade han förespeglat dem, att de samtliga skulle få vara tillsammans på hans gods. (hvarmed torde böra förstås de gods, för hvilka han är agent; ty sjelf eger han ingen jord), hvilket emellertid nu ej egt rum, ehuru å andra sidan afstånden mellan de små svenska kolo-sg dierna ej är synnerligen stort (!(2 å 1 mil). !a Löften om förhöjd, kanske fördubblad, lönda efter ett års tjenst, samt om rättighet attef-lg ter någon kortare tids förlopp jemväl fåjlb hemta hit öfver sina familjer, höra väl ock li till antalet af dessa opålitliga förespeglingar. Det förefaller mig på grund af allt detta som borde det vid dylika, möjligen ännu pågående eller kanske snart återkommande, d värfningar vara för våra lokala myndigheter en pligt att utöfva lämplig kontroll öfver hrr agenters verksamhet samt vaka ötver att de utvandrandes fördel vederbörligen iakt.tages samt, främst af allt, att de ej dåras af falska löften... Måvga missbruk i detta k tänsaende torde kunna hindras, om ock ej g alla. Nu till en annan omständighet, hvilken 4 jag — till de svenska arbetarnes stora glädje — C lofvade att söka bringa till kännedom inom q en så vidsträckt krets som möjligt. Den, som q, rm An -— IA S VA Pr