Aftonbladet – 18 juni 1869, sida 3

stodo i strid mot den monarkiska författningens anda. Denna kungörelså togo republikanerna — tydligen med rätta — åt sig, och . fordrade derföre den frihetsfiendtlige guvernörens afsättning. Regeringen visste intet I annat råd, än att hon gaf guvernörens ord Jen oskyldig och mera på de carlistiska ofoIgen syftande ydning. Ivrikesministern SaI gasta angaf dervid de gränser, inom hvilka församilingsrätten och talfriheten i Spanien få Hutöfvas: Hr Castelar har frågat, om ett I parti äfven efter författningens kungörande finge tillägga sig benämningen republikaner. Jag svarar derpå ja; ty vi monarkister från i dag äro icke de franska republikanerna af 1848, hvilka förklarade den republikanska författningen för oantastlig. Monarkien och republiken äro statsformer, hvilka kunna få afhandlas inom pressen och i församlingar, iom blott aktning egnas författningen och denl. upprättade regeringsformen. Detta medgif-l. vande är ju frisinnadt nog; visserligen tillåter Iej heller sakernas ställning regeringen nåI got annat utslag. Vid samma möte gafl. Castelar en antydning om den bana, som republikanarne ämna följa: i denna författning finnas två källor för makter, den allmänna rösträtten och konungen. Det repu-! blikanska partiet skall af den allmänna röst-) rätten mottaga alla embeten i kommunen, provincialstäderna och cortes. Men af konungen skall det icke gr något. Det har ett stort intresse uti att låta denne konung stå högt på spetsen af samhället: på tronen, liksom på alla höjder är luften mycket tunn och döden genom qväfning nära för band. Vi kunna ej af konungen mottaga några rättgheter utan att förnedra oss. Om vi en gång genom den allmänna rösträttens resultat komma derhän, att vi utgöra flertalet i dessa ; cortes, så skola vi, emedan vi ej vilja hafva någon konung och regeringen skall utgå från flertalet inom cortes, ofördröjligen föreslå en konstitaerande församling, som gör om 33:dje artikeln och skickar hem konungen dit, t hvarifrån han kommit; och aldrig skall det unga republikanska partiet, som uppbäres af de taktiska händelsernas gång och ideernas ström och som härrepresensenterar allt tramåtskridande öch allt stort, behöfva utgjuta sitt blod för att genomdrifva statens föryngring. General Cabällero de Rodas har den 9 denFt nes tillika med 900 man sjösoldater inskeppat sig till Cuba. å PORTUGAL. Enligt telegram till franska tidningar, förbereder portugisiska regeringen vigtiga förändringar å införseltullarne. Man har såsom en af förklaringsgrunderna till förre konungen af Portugal Ferdinands li motvilja mot den honom erbjudna spanskaly konungakronan anfört, att han hyligen ingått la äktenskap med en förtjusande dansös, fröken Hänsler, och ej wille störa smekmånadens Jjafva ro genom att taga sig några politiska ! bekymmer. Nu berättas det emellertid, att j han först i förra veckan firat sin förmälning, s hvilken bevistades af hans son — nuvarande 1 konungen af Portugal — och flera andfa med-! lemmar af hans familj. . RYSSLAND ocH POLEN. f I väl underättade kretsar i Warschan vill man. veta, att Tyska regeringen gifvit efter ? för -påfvens föreställningar och lemnat-sin , I tillåtelse åt de katolska biskoparre i Ryss-t land att persönligen bivista det .ekumeniskals : möte, som den 8 nästk. December öppnas ilv Rom. På hvilka eftergifter, fordrade af ry-! ska regeringen, påfven, i gengäld för den ofvanämndåe tillåtelsen, ingått, vet man ej ännu med säkerhet. Några säga, att påfven lofvat att till polska presterskapet sända en encyklica, hvari.han på det strängaste skall förbjuda dess medlemmar att deltaga i politiska rörelser samt uppmana dem till tro och lydnad mot ryska regeringen; Andra berätta, att påfven förbundit sig understöda regeringen i dess -sträfvanden att införa ryskan såsom kyrkospråk bland katolikerna i Lithauen. Efter biskop Lubienskys bortförande i E landsflykt till Samara, finnas blott två ka-s tolska biskopar qvar i Polen: de i San-J8 damir ochKielce. Sedan år 1862 hafva, utom Iubiensky, ej mindre än 7 katolska ! polska biskopar afsatts från sina embeten och bortförts i landsflykt. Två af dem hafva döm 3 sina förvisningsorter. ö E I TURKIET. ; Vi ha förut berättat, att turkiska regerinf s t kh 1 RN DR Dm cz en ej med de vänligacte ögon sett vicekourges af Egypten resa a Buropa och hvad dermed sammanhänger, samt av. Pämnde regerings åsigter i ty fall tagit sig etw uttryck i en skarp artikel i den officiösa tidvinger Turquie. Wien-.dningen Nene freie Presse berättar nu, att turkiska regeringen afsändtj1 ett cirkulär till de europeiska makterna, tvif-9 velsutan om ofvannämnda resa och vicekonungens förhållande till soltanen. Som man ser af ett meddelande från Pera till Augsb. Allg. Zeit., är man i Konstantinopel Rå förbittrad på Egypten. Turquie ionehåller nu en artikel, af hvilken synes att tidningen känner sig mycket obehagligt träffad af den egyptiska pressens språk, i det att vice-konupgen ständigt benämnes vår suverän, vår upphöjde herrskare o. s. v., hvilka benämningar tillkomma endast sultanen. Menlc det är isynnerhet sjelfva resan, som väcker! ondt blod. Derom heter det i nyssnämnda skrifvelse: Ismael Pascha besöker verkligen som konudg de europeiska hofven för att inbjuda suveränerna till Oktoberhögtidligheterna vid Suezkanalen, och öfverallt mottages han på kungligt sätt. I Florens och Wien lemnades honom pälatser till bostäder, och i London iordningställes Buckinghampalatset i samma ändamål, medan Times och. Daily News prisa honom som den .mest upplyste Kerrskare i Orienten. -Pgyptenssynbara kultur, dess efterhärmande AE taföpelska seder, viee-konungens sons vistelse i England för I studiersskull; vidare den filantropiska expeTditionen till länderna kring Hvita Nilen för Jatt göra slut på slafbandeln,, som just trifves Tbäst i Kairo och Alexandria. och tm ändtliIgen vice-konungens resa till Europa, som det st heter, för att. inbjuda suveränerna, men i sjelfva vefköt för att iegensperson arbetalq ER a ulaner om upphäfvande at Egyptens Ja: om mjirslömd tålbeet och ch Kr