Aftonbladet – 18 juni 1869, sida 2

lan 4 ,, VAGINER EpphROrt, fakulteten betaPs Igen all rätt att tillse, öm de som skola prömoverås till doktorer i filosofien verkligen k lega allmän elementarbildning, ja till öch med rlom de ega några insigter alls i den vetenh skap, hvarifrån titeln är lånad. Då man nualmera icke kan fordra särdeles omfattande ej studier i flere än några få kunskapsarter, är el det också olämpligt, att man i samma exa Men sammanblandar de ärtneh, kvari de exaäjminerade blött kunna ådasalägga en mer eleMentår könskap, ined sådana, hvaråt de egenthger egnat sin håg och sina krafter. Sådant inverkar menligt på studierna och störande å betygssättningen, emedan ynglingar med bestäma riktning alltför tidigt uteslutande lägga sig på sina älsklingsstudier och försumma de öfriga, tills tiden kommer, att de flskola taga examen, samt en och annan ekaminator äfven derigenom lärer få anledning -jatt någon gång, som det heter, hjelpa ige-) nom examen, utan att så strängt hålla på Bjsina fördringar. En. förberedande examen t) för den filosofiska graden likasom för andra I akademiska examina har derföre länge ansetts behöflig, likaså har tvånget af den för promotionerna bestämda tiden, hvart tredje 3 är, blifvit alltmer odrägligt, och det torde ånnu vara skäl att lyssna till hvad en af våra utmärktaste akademiska lärare derom I för 33 år sedan yttrade. Geijers förslag om ? förändrade stadganden för den filosofiska graden och om fr.a promotioner, afgifvet till filosofiska fakultetens i Upsala protokoll den 18 rl Juni 1836, är af följande lydelse: De olägenheter, som vidhäfta Examen t) Rigorosum i dess närvarande gestalt, äro rllänge kända, Vetenskapernas förändrade I skick, utvidgningen af deras område, tillökningen af lärare inom filosofiska fakulteten -J göra det omöjligt att i en examen vederbörI ligen omfatta ett så stort fält. Grundsatsen lat arbetsfördelning måste äfven här anlitas. JEn alltför stor splittring förekommes, om I sjelfva principen riktigt och med insigt anT vändes. Ty just genom en rätt fördelning och utveckling -af det enskilda gör sig det I verkligt allmänna i sakerna alltmera gällande. Det måste gå derhän, att fakulteIten, efter vederbörlig pröfning af examinandens preliminärkunskaper, uppdrager den egentliga Examen Rigorosum åt ett utskott af sina lärare, i sinsemellan nära beslägtade vetenskaper, hvilka derefter ega att pröfva och intyga den sökandes skicklighet i den kunskapskrets, hvartill hans hufvadsak hör. Den nyare filosofiska examen skulle dermed i formen till och med närma sig till den äldre. Läsning af fakultetens fordna protokoller kan lära, att sällan mer än 8ex professorer, för ett århundrade eller deröfver tillbaka, deltogo i en Philosophie CandidatExamen, ehuru intyget gafs i fakultetens namn. ; Filosofiska fakulteten har två hufvudsidor, den filosofiskt-filologiska och den matematiskt-fysiska. Vore det ej rådligt att fördela kandidatexamen enligt denna i sakens natur grundade fördelning? Den, som valde sitt hufvudstudium inom den ena afdelningen, I: borde i min tanka förpligtas, att taga preliminärexamen i den andra; så att den, som ville -taga -examen rigorosum på den filosofiskt-filologiska sidan, toge sin preeliminärexamen på den Mathematico-Physiska, och 1 tvärtom, En skrifnin pro Gradu borde i min tanka föregå hvardera af dessa examina, på latin före preliminärexamen; på svenska, lt i fall. ej sjelfva ämnet annorlunda fordrade, före examen rigorosum. ; a Dessa hufvaddrag till en förändring afla filosofiska kandidatexamen får jag härmedlr vördsamt underställa fakultetens oinpröfning. ( De. äro till en del desamma, som de, hvilka blifvit framställda i betänkandet af k. komiten för undervis. å -umgsverken, enligt ett redan då at mig väckt. men af Nk komitör mo; difieradt sorslag. Då detta sedan förekom i Consi.storium Academicum, röstade jag för -ppskof, tills den nya studentexamen hunnit afgöras och stadgas. Tiden synes mig nu inne, att åter väcka frågan. s Jag vet, att i min korta framställning, äfven om den till principen skulle gillas, en mängd ytterligare bestämmelser äro nödiga. Jag har lemnat dem med flit till föremål för en närmare diskussion. Blott ännu en vigtig omständighet kan jag ej nu förbigå. Olägenheterna af de bestämda treåriga promotionerna äro ej minIre känbara, än af den närvarande examensnrättningen. De förra hafva med sig på! N n gång brådska och söl, trängsel i yttersta re tund, disputationsprofvets förvandlande tilllsk len tommaste formalitet, med mera, som nu m j behöfver nämnas, emedan det är i friskt de ninne, Jag vet väl, att både det bestämda at ntalet af promovendi och den bestämda titil en för promotion Har många försvarare. !en Je medgifva vlägenheterna af det närvarande tv. örhållandet, men tro, att allt kan hjelpas) se ed upprepade föreskrifter af en viss tid.) Ka om hvilken alla examina före en promotion I ge öra vara aflagda. Jag frågar: hura många ke idanå föreskrifter hå ej blifvit gifna, ochlig ura ha de visat sig verksamma? Det för) åller sig dermed, som med den berömda ner xclusionsprincipen, i afseende på antalet äfy promovendi. Den rekommenderas, löfori ws och åsidosättes, så att principens verk-uth .mhet, ehuru laglig, hör till undantagen; bri; verträdelserna snarare till regeln. Mig syI me 8 det afgjordt och tydligt: man kan ej und ed nya föreskrifter i afseende på tid och ryc tal ge ny verksamhet åt gamla, som haft ma t fel just deruti, att dei sådana tillfälligKre ter som--tid och antal tagit regel för sa-en n. Ar principen falsk, hvilket jag härjför! or vara fallet, hjelper intet lappande på I stia nsamma. Jag är derföre för min del afoffi n tanken, att man borde öfverlemna så lsom amen, som promotion, åt sakens naturliga sko ng och utdela graden åt de sökande hvar så ; sig i den ordning, de fullgjort prestanda. gasi ;t ena med det andra får jag vördsamt)ran mställa till fakultetens upplysta bedö-enk wnde. ; med nan 3 väre Armöförvaltningen. K. M:t har, den) min dennes, utnämnt och förordnat: tillinten-tos it och militärledamot ä armåförvaltningens nute endentsdepartement adjutanten i nämnda kons vartements militärkontor, majoren i armen, kel stenen vid Jönköpings regemente, B. Elf-läsde ;m, med tillstånd att såsom major i armön ! andr Si ti oss ner