Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 2

—N. —O E 97äö8mreerrrr jer rakt in i min hjerna, och sedan bara eld ; och moln — hvarken hörsel eller syn, eller tanke eller känsla — briggen, Kafvet, mitt eget jag, hela verlden — a It är försvunnet! Efter hvad jag just nyss berättat er, minnes jag ingenting, förrän jag vaknade upp, och tyckte mig vara i en god säng, och såg två raska och dugtigakarlar sitta på hvar sin sida om sängen, medan en fin herre stod vid sängfötterna och såg på mig. Klockan var ungefär sju på morgonen. Min sömn (eller hvad jag ansåg för sömn) hade räckt litet längre än åtta månader, och jag vaknade upp bland mina egna landsmän på ön Trinidad. De båda karlarne bredvid mig voro mina vaktare, och den fina herrn var doktorn. Hvad jag sade och gjorde under dessa åtta månader, har jag aldrig vetat, och skall aldrig få veta: Jag vaknade som ur en lång sömn, det är allt hvad jag vet. Det dröjde ännu en månad. eller två, innan doktorn ansåg sig utan fara kunna besvara mina frågor. . Briggen hade, alldeles som jag trodde, ankrat utanför en del af kusten som var enslig nog för att spaniorerna skulle kunna vara tryggade mot afbrott i sin mordiska sysselsättning, så länge det var mörkt. Mitt lif hade ej heller blifvit frälsat af folk från land, utan från sjön. Ett amerikanskt skepp; som låg och väntade på vind ute i hafsbandet, upptäckte briggen just då solen gick upp. Kaptenen, som i anseende till vindstillan hade god tid,-och som såg ett fartyg ligga för ankar, på ett ställe, der intet fartyg brukade vara, hade bemannat en båt, och skickat styrmannen med för att se efter huru saken förhöll sig, sami rapporterade hvad han såg. Hvad han såg när han och hans folk funno briggen öfvergifven och gingp ombord derpå; var et blekty rödak