Aftonbladet – 17 juni 1869, sida 2

Article Image
Je le Ajuv IIRUBHASÅ TESEN Studentfiärden till Kristiania. För de danska Kristiania-fararnes ankomst Il och vistelse i Lund, meddelar Lunds Veckoblad en redogörelse, af hvilken man hemtar, att de lundensiska och kjöbenavnska studenternas sångföreningar i sönags afton gåfvo en gemensam konsert å kademiska föreningens solennitetssal, naturgtvis under entusiastiskt bifall. Man samdes sedan kring bålar i Botaniska trädgåren, der de kjöbenhavnska gästerna välkomades af Lunds universitets rektor, professor sroomå. Skålen besvarades af kandidat P. lansen, som erinrade om Lunds och Kjöenhavns universiteters gemensamma minen. Efter talet utdelades och afsjöngs af le danska studenterna följande af P. Hanen förtattade sång till lundenserna: Mel.: Dejlige Öresund. Sönner af Axels Stad! Hilser med festligt Kvad Sönnerne af Saxos Stad, den gamle! Axels 0 Saxos Aand Knytte det Broderbaand, Der til Et de skilte Kuld skal samle! Bögen i Lundagaard Deler ifsamme Kaar Som vor danske Bög i Hjemmets Skove. Skaanes og Sjellands Kyst Die jo samme Bryst, Skylles af den samme friske Vove. Fik ej vort blöde Maal Klangen af Eders Staal — Begges Röst dog samme Bryst bev2eger, Og Eders Tempelhal End gjennem Slegter skal Mele om Tegner og Öehlenschlxeger. . Brödre fra Saxos Stad! Lad os da fölges adj Ej blot nu i Vaarens Lyst og Gammen. Nej, lad i Höstens Stun Takken fra Begges Mund Vidne: vi har gjort vor Gjerning sammen! Doc. Gustrin förde derefter tankarne på resans slutliga mål och höjde ett lefve för Kristiania studenter. Ett på vers affattadt telegram från de Upsaliensiska resande, afsändt vid deras affärd från Upsala samma dag, delgafs de i Lund närvarande deltagarne i studentfärden, Klockan 9 på aftonen manade kanonskott till uppbrott. De gäster, som voro inqvarterade i familjer, bortfördes af sina värdar för att hos dem supera. De åter, som fått sina värdar bland studenterna, tågade med dessa till Akademiska Föreningen, der en sexa var anordnad, efter hvars intagande Lunds studentkårs v. ordförande dr F. Andersson på flytande hexametrar bjöd gästerna farväl från Lund och erinrade om den af komiten gifna föreskrift att i sömnen hemta krafter till morgondagens ansträngningar. Klockan 4 på måndagsmorgon väcktes staden af kanonsalut. De resande samlades på bangården, intogo der en kopp kaffe och placerade sig efter upprop i vagnarne, hvarpå det bar af till Göteborg. Den i vår förut meddelade redogö relse för den af Göteborgs samhälle i söndags -afton för studenterna gifna festen å Lorenzberg omIförmälda Hälsning till Göteborg af studeranden från Upsala L. Essen återgifva vi här, så lydande: Ifrån den strand, som smeks af Fyris våg; Från Odins gamla lund, så rik på minnen, Vi dragit ut, ett fredligt vikingtåg, Med lätta bjertan och med öppna sinnen. Snabb var vår färd, som han var frisk och glad: Från nejd till nejd och ifrån stad tillstad På ångans lätta vinge fram han ilar. Nu stå vi ren vid gränsen af vårt land — I Göteborg, på Vesterhafvets strand, Der tryggt det gamla Göta lejon hvilar. Hur stolt, hur skön i sommarsolens glans Du bär, o Göteborg, behagets stämpel! Och dina parker vira grön en krans Omkring palatser, monument och tempel — Väl mången såg dig nu för första gång; Men sen din gäst han varit dagen lång, Ej längre här en främling han. sig finner. Du öppnade din stad och. deruti Oss gats af allt det bästa — sympati — Den sympati, som allas hjertan vinner. Hell Göteborg! En heder för vårt land, En mönsterstad — ett hem för idogheten. Här sluter rikedomen ej sin hand, di Ty den förenas skönt med gifmildheten. Och uti vetenskapens fria stat Du står i spetsen såsom mecenat, Och ömt du vårdar konstens helga flamma. Hell Göteborg: Gå framåt som förut Och hvila ej på lagern en minut — Blif mer, blif större, men ändå detsamma! De bästa högtidsstunder, lifvet ger, Ha blott ett fel — att de så snart försvinna; Men, likt den stjerna, hvilken ej går ner, På minnets himmel ständigt dock de brinna — Vår helsning måste afsked bli också — Så tag då, ädla stad, dem båda två: Från hjertan gå de — önska der att gömmas. Haf tack för denna stund! Hon hör till dem, Som i vårt minnes djup skall föras hem Och aldrig sedan kunna helt förglömmas. (Telegrammer till Aftonbladet.) Kristiania den 16 Juni kl. 4,55. I dag (Onsdag) på f. m. har föredrag hå

17 juni 1869, sida 2

Thumbnail