Aftonbladet – 16 juni 1869, sida 2

STOCKHOLM den I6 Juni. Konstnärsmötet i Göteborg öppnades, såsöm vi redan på telegrafväg erfarit, i måndags. Elementarläroverkets solennitetssal, der denna högtidlighet egderum, började vid 10-tiden efterhand fyllas af högtidsklädda deltagare i mötet utaf båda könen, bland hvilka flertalet af damerna tog lats å läktaren, medan de manliga medlemmarne placerade sig åbänkar nere i sjelfva salen. Vid ena långväggen var en estrad uppförd, med särskild plats för konungen samt platser för bestyrelsen, ordförandena och sekreteraren... För de tillstädesvarande tidningsreferenterna var ett större bord ordnadt vid ena sidan af estraden. Konungen anlände kl. omkring 14 11, emottagen af landshöfdingen grefve -Ehrensvärd, medlemmarne af bestyrelsen m. fl. Sedan H. M:t intagit sin plats, öppnade hr landshöfdingen mötet med ett tal, af hvilket vi här återgifva det väsentligaste. Grefve Ehrensvärd yttrade: Då, för ett halft år sedan, vi vågade utan myndighet inbjuda nordens konstnärer och ritlärare att sjelfva och med alstren af deras konst och arbete här möta, var väl den farhåga icke alldeleg oberättigad, sora hystes af en och annan bland osg, att inbjudningen, i all dess välmening, skulle komma att lemnas mer eller mindre obeaktad. Eadast två år hade förflutit sedan, vid den stora och rättvist berömda utställningen i Stockholm, nordens konstnärer haft tillfölle att framlägga sina arbeten; ehuru gynnadt af läge och kommunikationer och änskönt ett lifligare intresse för kgnstens njutningar under de senare åren här gjort sig gällande, saknar Göteborg dock så mycket af det, som nödvändigtvis gör landets hufvudstad till medelpunkten äfven för landets konstnärliga lif, och der det derföre kunde antagas att konstnärer äfven från de andra nordiskå länderna företrädesvis skulle vilja se sina konstalster sammanförda och bedömda; glutligen låg i sjelfva mötets dubbla ändamål, att på on gång sammanföra konstnärer och deras arbeten, ritlärare vid vära olika skolor och deras elevers arbeten, samt konstens och ritundervisningens vänner, och att uzder de första utställningedagarne muntligen förhandla öfver frågor tillhörande der bildande konstens elier ritskolans områden, en nyhet, som redan derföre af mången, och kanske icke minst af konstnärerna sjelfva, skulle anses lindrigasv sagdt, onödig, I det tysta samlif konstnären lefver med de id6er, åt hvilka hans ande sträfsvar att gifva form, älskar han ofta ej att störas af det yttre lifvets bullrande verksamhet; aktar ofta de konstteorier ringa, zom uppgöras på kammaren och mången gång afse mera Att förberrliga konstkritikens skarpsinne, än sjelfva konsten; och det var derföre att befara, att om också vårs nordiska konstnärer skulle med välvilligt intresse emottaga vår inbjudning att här utställa sina verk, de dock icke med samma intresse skulle omfatta det tillfälle, vi ville erbjuda dem, att ej blott med pengeln eller ritstiftet, utan också med ordets makt häfde sitt rykte och verka för den nordiska konstens sjelfständiga framtid. Dessa farhågor hafvadock befunpits ogrundade, De konstverk, som omgifva ss, och de salar, som nu skola öppnas för eder, med sina rika och dyrbara skatter af konstnärens arbeten och ritskölane mera anspråkslösa men ej mindre bildande verksamhet, vittna om det lefvande deltagande, hväraf vår inbjudning haft att glädja sig, oelz den i mera än en mening lysande samling af konstnärer, lärare och konstvänner, inför hvilka jag nu måste taia, den vittnar också derom, att då Göteborg tillät sig att bit inbjuda dem, för att genom okentligt och enskildt samspråk med hvarandra, främja hvad många af dem gjort till sitt lifs -gerning och utså de frön för den närvarande och kommande generationens bildning, hvilka i sin mån skola blifva ett allt fastare hårdnande cement i de nordiska folkens andliga lif, denna församling vittnar derom, säger jag, ati Göteborg förstått att ana och tyda ett behof, som länge kanske förefunnits, men först nu vaknat till lif. Emottagen, mina damer och herrar, den:varma tacksamhet bestyrelsen hembär eder för det förekommande-sätt, på hvilket I tillmötesgått vår iobjudning! (Härefter följa några underdånighets