Aftonbladet – 14 juni 1869, sida 3

MPR: ARE UTRIKES. FRANKRIKE. Valens utgång i Paris är naturligtvis föremål för en mängd kommentarier i den franska tidningspressen, och man gör i de fiendtliga politiska lägren sina öfverslag och beräkningar öfver partiernas förändrade styrka i den nya lagstiftande kåren. Så t. ex! företager den regeringsvänliga tidningen La France en undersökning öfver valresultatet, för hvars noggrannhet tidningen-dock ej vill ansvara, emedan det är svårt att draga en bestämd gräns mellan de olika färgskiftningarne af oppositionen, innan den-lagstiftande kåren sammanträdt. Vi meddela här denna beräkning: Oppositionen delar sig i tre grupper; den första består af de oförsonlige och de radikale, hvilkas opposition är riktad mot sjelfva kejsardömet; den andra innefattar de deputerade, som ha skiljt sig från kejsarens regering, men kunna närma sig till henne, om hon fullkomligt bryter med sin hittills följda politik, således en konstitutionel, men starkt oppositionel venster; och den tredje gruppen utgöres af de-fordne medlemmarne af tredjepartiet, hvilket fordrar åtskilliga moderata reformer i parlamentarisk riktning, samt de nye deputerade, som efter all sannolikhet skola sluta sig till detta parti. Den första gruppen består af 23 deputerade, om man förutsätter; hvad som knappt är något tvifvel underkastadt, att-de radikala åter segra i de kretsar, i hvilka omval skola ske, derföre att fyra af deras deputerade (Gambetta, Bancel, Picard och Simon) blifvit valda på två ställen: Till denna grupp räknas naturligtvis Thiers. Den andra gruppen har 27 deputerade, och den tredje 28. Tillsammans förfoga dessa tre:grupper således öfver 78 röster i lagstiftande kåren, som har 292-medlemmar. -De båda första grup-; perna skola sannolikt som oftast rösta tillsammans, och å andra sidan skall tredje-: partiet icke sällan sluta sig till majoriteten. Gränsen mellan majoriteten och tredjepartiet är öfverhufvud: så-svår:att-draga, att det i afseende på flera deputerade är tvifvelaktigt, hvart de skola räknas; men i alla hän-; delser skall regeringen ha betydlig pluralitet för sig. Om tierspartiet åter skall sluta sig: till regeringen — anmärker La France till slut — beror på henne sjelf; -.det beror endast och allenast af den politik, som hon följer, om åter en fast falang skall :stå emot den radikala och systematiska oppositionen. — Att denna beräkning icke är så. fullt pålitlig finner man deraf, att tidningen Pays har kommit till ett icke litet olika resultat, hvad oppositionens gruppering angår. Denna tidning agile antalet medlemmar af tredje-partiet till 44 och sammanslår de båda andra grupper, som La France åtskiljer, under den gemensamma benämningen radikal eller orleanistisk opposition,. till hvilken hon räknar 35 deputerade. Men beträffande oppositionens styrka i det hela i förhållande till majoriteten stämma dock de båda tidningarne öfverens. en liberala pressen beräknar å sin sida antalet af regeringsvänliga deputerade i den nya lagstiftande kåren till 199 samt af oppositionelle till 91 och framhåller för öfrigt, att oppositionen denna gång med större framgång än någonsin förut bekämpat den kejserliga regeringen, samt åberopar den sinnesstämning, som under valen uppenbarat sig i Paris och de stora provinsstäderna: Isynnerhet -lägges stor vigt på utgången af de nya valen i Paris, och bland dessa betraktas Thiers återval som den största och mest beötydande seger, .som oppositionen vunnit, då hon hade både en radikal och en officiel kandidat att kämpa emot. Den 7 på aftonen underrättade ordföranden för andra kretsens valkomite, Dufauxe, valmännen i. ett varmt tal om omröstningens lyckliga och efter omständigheterna lysande utgång (15,896 röster), hvarpå församlingen utbrast i upprepade rop: Lefve Dufaure! TLefve Thiers! När Thiers reste sig, uppstod allmän tystnad; han var så djupt rörd, att det kostade honom synbar ansträngning att få fram orden: Mine herrar! Jag svär, att jag skall handla som en ärlig medborgare! Dessa få ord väckte ett obeskrifligt jubel, hvartill utan tvifveläfven. .det..starkt betonade. citoyen bidrog. Thiers blef i triumf buren ut på gatan och kunde endast med svårighet arbeta sig fram genom menniskomassan till den vagn som skulle föra honom till hans bostad vi Rue Saint-Georges. Här var hela aftonen till långt ut på natten ett tillopp af lyckönskande, hvartill man sällan har sett något motstycke i Paris, Alla samhällsklasser tycktes täfla att visa honom sin hyllning; antalet besökande beräknas till öfver 10,000. Man såg, bland andray en stör mängd arbe