UTRIKES 1 f FRANKRIKE. j Opinion nationale offentliggör en intressant S skrifvelse, som kastar ett högst eget ljus på ! de kejserliga myndigheternas valintriger. Det! är ett bref från hertigen af Decazes till allmänna åklagaren vid domstolen i Libourne, S hvilket lyder sålunda: Hr prokurator! Åttio-t nio valmän i kommunen Sainte-Radegonde i ! kantonen Pujols förklara, att de den 23 och! 24 Maj inlagt i valurnan 89 röstsedlar med ! mitt namn. Af detta antal måste 66 på js bedrägligt sätt ha försvunnit derur, emedan ! vid röstsedlarnes genomgående endast 23 med! mitt namn funnos och uppropades. Jag harls den äran att underrätta er om detta förhål1l lande och ber att på grund af de besvär, t jag nedlägger i edra händer, göra det tilll 6 6 C K 1 Ls I Å S i ( E E t föremål för en undersökning. Jag förklarar tillika, att jag uppträder såsom civilpart och åberopar dessutom medlemmarne af kommunalrådet i Sainte-Radegonde Fourcaud, Robert, Andrö och Etienne såsom vittnen. ENGLAND. De liberala tidningarne i England uttala stor farhåga för, att öfverhuset skall förkasta den irländska kyrkobillen, och häftiga anfall riktas derföre mot lorderne. De bekymmer, ministörens anhängare härutinnan hysa, äro icke ogrundade; ty hos hertigen af Marlborough har en sammankomst hållits, på hvilken nästan alla närvarande röstade för att låta billen falla vid andra läsningen. Tory-l: partiets gamle ledare lord Derby uttalade sig bestämdt härför. I ett telegram från London af den Ö dennes heter det: Lord HarroWby ämnar föreslå, att den irländska kyrkobillen skall förkastas, och han understödes af Derby; deremot skola lorderne Salisbury och Carnarvon inskränka sig till att föreslå förändringar i billen. De konservativa räkna ; på en majoritet af 80 röster. Om billen förkastas, kommer Gladstone sannolikt att ajour! nera parlamentet och åter inkalla det i Juli, ; för att då åter inlemna den. Det talas äfven om, att premierministern tänker på att för! stärka sina anhängare i öfverhuset genom att utnämna ett antal peers. ! I Dublin ha häftiga anglikanska demon-! strationer förefallit. Örangisterne höllo den 4 dennes ett möte i Metropolitan Hall derstädes. Medlemmarne af orden buro sina in-! signier, och en mängd deputationer hade in-t? träitat från de protestantiska grefskapen. Times beräknar antalet deltagare i dennal. manifestation) mot den irländska kyrkolagen till 5000 personer. Ordet fördes af fredsdomaren Caldbeck, som är stormästare för de orangistiska logerna i grefskapet Dublin. Han understöddes af stormästaren för grefskapet Autrisy och af stormästaren för grefI; skapet Tipperary. Caldbecks tal andades medborgerlivt krig i hvart enda ord. Denl nu för öfverhuset framlagda irländska kyrkobillen var en nationalsynd, påstod han, en förnärmelse mot himmel och jord! Gladstone framställdes såsom långt värre ån djuret i Johannis uppenbarelse. En kapten Madden Monagham yttrade sig lika hätskt. Hvarje gång Gladstones namn uttalades, hördes skratt, uttryck af förakt, knot och tjut. När det ändtligen blef slut härpå, påminde nyssnämnde kapten om den ed, som svurits af 200,000 orangister att försvara 1668 års författningar på lif och död. ÖSTERRIKE, I Österrike har det kommit till en egendomlig sammanstötning mellan den verldsliga makten och kyrkomyndigheten. Erkebiskopen af Linz, Ridigier, hvilken är en af konkordatets och påfvestolens ifrigaste anhängare, hade för någon tid sedan utfärdat en mängd herdabref emot den verlds!iga lagskipningens förmenta öfvergrepp (riksrådets beslut medl hänsyn till äktenskaps ingående m. m.), hvilka voro skrifna på ett så bänsynslöst språk, att : regeringen icke kunde låta saken passera opåtald. Erkebiskopen blef i slutet af förra månaden instämd för landsrätten i Linz för att stå till ansvars för sina hatfulla angrepp mot statsmyndigheterna, men nekade att infinna sig och åberopade sig härvidlag på en påflig skrifvelse. Stämningen blef emellertid för-! nyad med hotelse, att erkebiskopen skulle, ifall han ej heller nu infunne sig, blifva ådömd . en plikt af 250 gyllen. Ridigier kom icke samt förklarade, att han blott skulle vika för fysiskt våld. Då äfven en tredje stämving blef utan resultat, erhöll borgmästareni Linz befallning att häkta erkebiskopen, i nödfall med användande af våld. Borgmästaren begaf sig till erkebiskopen och gjorde honom de enständigaste uppmaningar att gifva vika för den verldsliga lagen och ej bringa saken till dess spets, men förgäfves. Efter en stund infann sig en högre polistjensteman och uppmanade erkebiskopen att frivilligt medfölja; men han vägrade fortfarande och förklarade, att polistjenstemannen ifråga ej hade mod att häkta honom. Då denne sade, att han i alla afseenden endast hade att uppfylla sin pligt, aflägsnade Ridigier sig, men återkom efter en kort stunds förlopp, iklädd full prelatensisk ornat, med bröstkors och andra emblemer, och frågade om man äfven nu hade mod häkta honom. Tjenstemannen svarade ej, utan gaf blott ett tecken åt en närvarande polisbetjent, hvarefter denne så lindrigt som möjligt grep erkebiskopeni armen. Ridigier följde nu med utan vidare motstånd och fördes i en droska till landsrätten. Här vägrade han att besvara landsrättspresidentens frågor. Om man sedermera fått den trillske prelaten att gifva efter saknar man ännu underrättelser. Befolkningen i Linz, på hvars bistånd erkebiskopen lärer räknat, har förhållit sig lugn; endast en hop ålderstigna fruntimmer samt några barnhusflickor mellan 8—12 år tillkännagafvo, under det Ridigier fördes till domstolen, sitt misshag med häktningen. Saken har naturligtvis väckt den största uppmärksamhet ej allenast i Österrike utan i hela Tyskland, isynnerhet hos den katolska befolkningen. Såsom för ett par dagar sedan är berättadt, har ungerska riksdagen den 3 dennes slutat sina förhandlingar om svaret å trontalet med antagandet af regeringspartiets (Deakisterna) adress. Dessa förhandlingar försiggingo under ej mindre än tre veckors tid. De hafva. trots sin vidlyftighet, erbjudit